Ramadan Sadiku står på knä inne i taggbuskarna bakom återvinningsstationen på den stora asfaltsytan vid Ramdalsskolan. Han muttrar. Någon har slängt skräp rakt ut i buskaget, trots att det hade gått lika bra att lägga det i plåtcontainrarna.
– Jag städar återvinningsstationerna i Oxelösund varje dag. Men jag har sett så mycket skräp runt omkring. På cykelvägar, busshållplatser och i skogsdungarna bredvid återvinningscentralerna. En gång hittade jag en stor, tung säck med gammalt porslin i skogen. Jag har plockat 40 säckar bara med glas sedan jag började i höstas, berättar han.
Oxelösunds kommun har folk anställda för att hålla nedskräpningen stången, men Ramadan är vad man kan kalla grädde på moset.
Någon tjänst för Ramadan finns egentligen inte. Han jobbar på ett projekt som snart tar slut.
Hans kollega Johan Lövgren som är driftchef på gata park i Oxelösunds kommun berättar att de tittar på hur det ska bli i framtiden. Han är inte sen att lyfta fram att Ramadan gör betydligt mer än vad som krävs av honom - vilket egentligen bara är att hålla rent vid just återvinningscentralerna. Nu har områden som inte finns med i de normala skräpplockarrundorna blivit rensade. Platser där ingen städat på länge, varför det kan ligga mycket udda saker där.
– Jag hoppas att det här ger ringar på vattnet, att folk tänker till mer innan de skräpar ner. Är det rent och snyggt är det ofta svårare att skräpa ner, säger Lövgren.
– Jag har hittat ett stuprör av koppar under ett träd, det var troligtvis stöldgods. Har även hittat dunkar med bensin och säckar med gamla kläder, berättar Sadiku.
Det verkar som att Ramadan ser en ära i att det ska vara snyggt och gillar det tydliga resultat som hans skräpplockning gör. Ibland äter han lunch i bilen på en kvart för att hinna plocka så mycket skräp som möjligt. Men på frågan varför han är så noggrann tittar han bara blygt ner i marken och säger leende att han inte vet.
Uppskattning har han i alla fall fått. Oxelösundare berömmer honom när han är ute och gör sitt jobb och uppskattande insändare har publicerats i SN.