Oxelösund har ett mycket utbrett gång- och cykelvägsnät. Men enligt kommunens trafikingenjör Mats Lindahl har det inte byggts på bästa möjliga sätt. Själva grunden är i många fall väldigt bra gjord, men det har snålats in på asfalten.
– Problemet som uppdagas nu är att man ofta asfalterade tunna skikt för att man kanske trodde att det skulle hålla med tanke på att trafiken inte var så intensiv och så tung. Vi ser detta även på exempelvis parkeringsytor som är från 1970–80-talen, säger Mats Lindahl.
– Den andra aspekten som kanske är ännu mer trolig är att i stället för att lägga 10 000 kvadratmeter med 40 millimeter asfalt så valde man att lägga 20 000 kvadratmeter med 20 millimeter asfalt: Mer svart yta för insatt kapital. Elaka tungor brukar säga att beslutsfattarna på den tiden såg till att det målades svart, det vill säga många kvadratmeter asfalterade ytor, men med tveksam kvalitet, fortsätter Lindahl.
På flera platser växer det mycket tall i närheten av cykelvägarna. Ett träd med ytligt rotsystem som kan fördärva asfalt, särskilt om det lagts i ett tunt lager. Ett exempel är Brunnsparken, mellan Trädgårdsgatan och Sjögatan.
En cykelväg där det blev ett rejält omtag är den mellan Inskogen och Stjärnholm, som nyligen blev klar. Här frästes asfalten bort helt, innan ny lades.
– Det skulle behövas 10–15 miljoner kronor per år under en tioårsperiod för att komma ifatt det eftersatta underhållet, säger Lindahl, men då åsyftar han all asfaltsbelagd yta i kommunen.
– Sedan ska jag inte klaga för mycket på hur man agerat tidigare. Är det dåligt med pengar förstår jag att man inte satsar på gång- och cykelvägar i första hand, människor är viktigare. Men nu satsas det mer och då är det inspirerande att arbeta med de här frågorna, fortsätter han.