Kjell-Åke Karlsson vid sitt rökeri är strax på väg från Femöre med fiskbussen lastad. Han ska in till Oxelösunds centrum och sälja lax och skaldjur, abborre och flundra. Förtjänsten från rökeriet har blivit så oumbärlig att själva fisket håller på att bli hans bisyssla.
Det beror på konkurrensen. Inte från de andra yrkesfiskarna vid Sörmlandskusten, för de sitter i samma båt. Det är gråsälen, till viss del också skarven, som håller på att döda kustfisket.
När Kjell-Åke Karlsson var en parvel och började åka ut med farfar yrkesfiskaren i skärgården såg han nästan aldrig en säl. Djuren var längre ut till havs och jagade i sitt naturliga element på djupare vatten.
– Nu är havsbottnarna döda och fisken borta. Därför har sälen kommit in på grunt vatten. Här har de börjat äta abborre och flundra, braxen och mört. Det hörde man aldrig talas om förr.
Sälarna är skickliga på att plundra yrkesfiskarnas fångster innan de dras upp.
– För tre år sedan tog jag upp ett och ett halvt ton lax, i fjol var det nere på 53 kilo. Sälen ställer sig vid push-up-fällorna och tar fisken innan den går in.
Nätfisket går lika erbarmligt dåligt, beskriver han.
– En kille här köpte sin fiskebåt för två år sedan. När han kommer tillbaka in till land har han bara torskhuvuden kvar i garnen. Nu ger han upp och säljer båten. Nätfisket kommer nog att dö ut, suckar Karlsson.
För att överleva skaffade han sig för ett par år sedan en trålare. Det är i dag det enda sättet att fiska på, säger han, även om sälen försvårar också det fisket.
– Fångsterna blir allt mindre. Sälarna lägger sig framför trålen och simmar genom strömmingsstimmet så att det viker av från trålen.
Drygt elva mil in i landet finns däremot en stor tro på yrkesfiskets framtid. I Hjälmaren är fisket på topp. Kräftorna står för 70 procent av inkomsten – en mycket bra återbäring på de första 300 kräftor som Lennart Karlsson satte ut 1985.
– Det tog 20 år innan vi kunde börja fiska på riktigt. I år har det börjat bra, 400 kilo hittills, säger han efter en veckas fiske.
Och i fjol drog Hjälmarens fiskare drog upp 141 ton gös. Också återväxten av en ny generation fiskare är god. Lennart Karlssons son Martin är också fiskare och har två kusiner som är på väg in i yrket.
– Så länge det finns gös och kräfta kvar i sjön är det här vad jag vill göra resten av livet. Jag gillar friheten och att få arbeta ute. Att jobba ihop med farsan är också kul, säger han.
Men i Oxelösund har Kjell-Åke Karlsson inte samma framtidstro. Han har förståelse för att sälen måste söka föda för att överleva. "Den kan ju inte gå till Ica och köpa falukorv", som han säger. Men problemets omfattning tas inte på allvar av Havs- och vattenmyndigheten, tycker han. För att belysa vad han menar, berättar Karlsson hur han i våras tog båten ut till Källskär, 3,5 nautiska mil från hans fiskevatten. Där kunde han räkna till uppskattningsvis 2 000 sälar.
– Var och en äter sex, sju kilo fisk om dagen. Så de som jag såg gör slut på 14 ton, ungefär. Sörmland har ett av de största sälproblemen i landet men en av de lägsta skadeersättningarna. I år fick vi 250 000 att dela på, vid Norrlandskusten delas det ut flera miljoner. Men nu har det nog gått för långt. Skyddsjakten på 30 sälar är bara en droppe i havet.
Kjell-Åke Karlsson hoppas kunna fortsätta fiska ytterligare ett par år. Men den framtidstro på kustfisket han kunde känna där han stod i farfars båt har han inte kvar.
– Självklart känns det väldigt, väldigt tråkigt.