Tärnan dör med Arsenik och gamla spetsar

Går det att göra humor av gamla tanter som mördar? Kulturföreningen A.K.N.E sätter upp fars från 1940-talet.

Oxelösund2016-09-17 12:00

I Tärnans källare ligger stora pappersark med nyårsrevyns olika scener och skräpar. Det har inte varit mycket aktivitet i lokalerna sedan dess och höstens fars, "Arsenik och gamla spetsar" ser ut att bli det sista som händer i den kombinerade bio och teatersalongen.

– Det besked vi fått är att direkt efter sista föreställningen den 1 oktober ska den börja rivas och någon mer revy eller dylikt kommer inte att kunna spelas här. Det känns verkligen som en epok som går i graven och Oxelösund blir en fantastisk scen fattigare, säger Niclas Beijar.

Kulturföreningen A.K.N.E som de senaste åren gjort mest avtryck genom sin årliga nyårsrevy i Oxelösund, håller just nu på att repetera in farsen som kretsar kring två förvirrade systrar som mördar ensamstående män.

– Det skulle knappast ha gått att göra en fars där det var tvärtom, att det var kvinnor som mördades. Men de flesta farser är inte PK någonstans, säger Niclas Beijar.

– Jag såg den första gången som film som 15-åring, med Magnus och Brasse, säger Terhi Iho Savolainen.

Det kommer inte att vara någon lokal koppling. Handlingen flyttar inte till Sörmland utan är kvar i Brooklyn på 1940-talet.

– Språket och framför allt ordföljden är gammaldags, man får tänka till ibland, säger Eva Ahlin.

I år har gänget fått två nya tillskott och det är ett brett åldersspann. Medlemmarna är mellan 19 år – till en bra bit över 70. Flera av skådespelarna berättar att de längtad efter att göra en fars och ser fram emot premiären – men samtidigt ligger det en skugga över alltihop. Allt pekar på att det blir sista gången på Tärnan och något naturligt alternativ finns inte.

– Det här är som ett andra hem för oss, säger Ahlin.

– Vi är så förknippade med Oxelösund och Nyköping har ju sin egen revy. Samtidigt har Nyköpings teater betydligt mindre möjligheter när det gäller scenbygget, säger Beijar.

De visar runt bakom scenen för att visa hur stort det är. Vilka möjligheter det finns att hissa upp och ner kulisser och sätta ljus. Möjligheter som exempelvis inte finns i Breviksskolans aula.

– Vi har funderat på Koordinatens scen, men den är väldigt liten. Då skulle det bli en helt annan produktion. Jag hoppas att det här inte är sista gången, men vi vet inte, säger Eva Ahlin.

När de försökte boka Tärnan inför den planerade nyårsrevyn var dock beskedet att det inte gick – om de inte hittade en lösning själva.

– Vi har räknat på att ta över driften själva. Hur mycket det skulle kosta och hur mycket tid det skulle ta. Men vi gör det här på vår fritid och kom fram till att vi inte skulle mäkta med det, säger Eva Ahlin.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om