Det började med en sökning på nätet efter Sörmlands vackraste plats. En jury utsedd av Världsnaturfonden trodde sig ha hittat svaret i en omröstning där varje landskap förärats med en vinnare.

”Omgivningarna kring Hartsö är mycket rika och varierade och utgör ett betydelsefullt område för sjöfågel. Bottnarna skiftar mellan finsand, gyttja samt klipp- och grovsand. Klippstränderna har gott om alger och tång och i vattnen finns gott om strömming, skarpsill och musslor” stod det i motiveringen.

Sagt och gjort. Kajaker på taket. Kustvägen till Stendörren. Solsken och vykortsväder. Vad kan gå fel?

Artikelbild

– Här får ni inte parkera, säger Maria Pettersson som sladdar in på en fyrhjuling.

Hon är tillsynsman på Stendörrens naturreservat, men upplyser samtidigt om att vi kört förbi reservatets kanotbrygga som varit välanvänd den här sommaren.

– Det är många som startar sin paddling härifrån. Det är gratis parkering och samtidigt får man ut mycket av skärgården här. Det är mycket små öar i närheten för de som är nybörjare och inte orkar paddla så långt. Granholmen är ett bra sådant mål och där finns det både toa och grillplatser, berättar hon.

Det visar sig att hon har rätt. De första öarna som vi paddlar emellan, efter att ha lämnat de som man kan ta sig ut till fots via de karaktäristiska hängbroarna, är magiska. Det är tätt, grunt och snirkligt – precis så som de flesta kanotister vill ha det. Och vore det inte för att vi har ett något pressat tidsschema så hade ett dussintal klippor passat utmärkt som badplatser, lunchställen eller tältplatser.

Artikelbild

Östersjön öppnar upp sig och ”Lilla Blå”, kajaken som jag fått låna, dansar lätt på vågorna. Fotografen Henrik Witt har ögonen med sig och hinner precis se skymten av ett sälhuvud mellan oss och Ringsö, när vi korsat den enda lite längre överfarten.

– De brukar dyka upp och kika på en bakom kajakerna, så tricket är att backa lite, säger han.

Artikelbild

Korna på Hartsö verkar trivas. Har de Sörmlands vackraste betesmark?

Mycket riktigt. Ett plask, ett frustande och en karaktäristisk mustasch skymtar i vitögat – men det går fort och mer säl syns inte till. Vi får nöja oss med siluetten av en havsörn som cirkulerar ovanför oss.

En fördel med att närma sig Hartsö i augusti är att en stor del av fågelskyddet släppts. Men det blir ändå en hel del huvudbry när vi väl kommer fram. Sjökort och skyltar ger lite olika besked. Ett telefonsamtal till länsstyrelsen reder ut begreppen och det visar sig att vi följer reglerna bara vi håller oss minst 100 meter från Lunda, Hartsöns södra udde, och en närliggande ö.

Artikelbild

Hargsberget tornar upp sig på norra delen av ön och lär ge en milsvid utsikt för den som orkar knata uppför det. Långt västerut skymtar SSAB. Omysigt för den som vill ha ostörd skärgård utan tung industri i blickfånget. Lite hemtrevnadskänsla för oxelösundare som nästan alltid har en välkänd siluett till navigationshjälp.

– När vi paddlar till Hävringe brukar vi säga att det där är Mordor, säger östgöten Henrik som oftast håller till i S:t Annas skärgård en bit söderut.

Artikelbild

Det tar en stund att runda hela ön och när vi närmar oss det smala sundet mellan Hartsö och Ringsö träffar vi på några tydliga tecken på att skärgården verkligen lever här. Ett gäng kor betar i vattenbrynet längst inne i en vik. De enda Hartsöborna vi träffar visar sig dock vara synnerligen svårintervjuade, men ser åtminstone ut att vara nöjda med sin betesplats.

Uppe på en klippa på södra delen av Ringsö har Gunilla och Jöns Hilborn hittat sitt smultronställe. De två är sommarboende utanför Stigtomta, vid Yngaren, men sticker då och då ut på kajakturer i den sörmländska skärgården.

Artikelbild

– Här är det så vilsamt, inte som i Stockholms skärgård där de kör runt med jetski och det finns gott om bullrande motorbåtar, säger Gunilla.

– Vi upptäckte massor av fina öar på vägen hit från Helgö. Nu ska vi övernatta under bar himmel uppe på klippan. Det blåser precis lagom mycket för att myggen ska hålla sig borta, säger Jöns.

Artikelbild

Tiden börjar rinna ut för Henrik och mig som ska hinna med två dagars paddling på en dag. Och hur var det egentligen? Är Hartsö Sörmlands vackraste plats?

Kanske hade vi för högt ställda förväntningar? Kanske borde vi ha tagit oss tid att utforska den ganska så stora ön och inte bara hålla oss längs kustlinjen? När eftermiddagen övergår i kväll och vi återigen tar oss genom det gytter av öar som ligger precis utanför Stendörren, bekräftas det som vi kände redan under förmiddagen. Är det inte ännu vackrare här? Eller bland skären på ostsidan av Hartsön? Eller på klipporna på Ringsös sydsida där paret från Uppsala rullat ut duntäckena?

Artikelbild

SSAB.

Men hur mäter man egentligen vad som är vackert?