Grävskopan tar ett fast grepp om skorstenen och några sekunder senare ramlar tegelstenarna ihop i ett moln av damm. En av de äldre byggnaderna i Oxelösund – Stjärnholms stationshus rivs – och snart är det banvaktarstugans tur.

– Vi river byggnaderna. Både banvaktarstugan, stationsbyggnaden och förråden runt omkring. Allt kommer att vara klart under nästa vecka. Sedan kommer marken att vara kvar som den är, det är Trafikverket som äger den, säger Caroline Holmgren som är fastighetsavvecklare på Trafikverket.

Det hela har inte skett över en natt. Trafikverket som äger husen har velat avyttra dem. Ett av dem såldes, men köpet var inte helt okomplicerat. Det är inte tillåtet att bo i husen då de ligger så nära järnvägen. Det är inte ens tillåtet att övernatta här och när Trafikverket fick höra att det gjorts, gick köpet tillbaka. Förra året fick de rivningslov och trots protester från historieintresserade tar historien nu slut för några av Oxelösunds äldre byggnader.

Artikelbild

| Stationsbyggnaderna är från 1877.

Christer Marklund är ordförande i Oxelösunds hembygdsförening. Han låter uppgiven när han får beskedet att stationsbyggnaderna i Stjärnholm håller på att rivas.

– Så det har börjat nu. Det här var inte vad vi ville. Vi lämnade in en begäran förra året om att det skulle bli byggnadsminnesförklarat, men fick avslag av Riksantikvarieämbetet. Då är det inte mycket mer att säga. Vare sig de eller Trafikverket ville prata med oss, säger han.

Han berättar att stationshusen stod färdiga samma år som järnvägen till Oxelösund invigdes, 1877.

– Stjärnholm är ursprunget till orten och stationen var ansiktet och porten in till Oxelösund. Vi ville ha det som byggnadsminne och göra det i samarbete med Föreningen Sörmlands veteranjärnväg. Det finns mycket historia kring det här området. Nu är det bara tråkigt alltihop, fortsätter han.

Artikelbild

| det har varit svårt att hitta ett användningsområde för husen, då de ligger så nära järnvägsspåret.

David Hansson är bebyggelseantikvarie på Sörmlands museum. Han var en av dem som motsatte sig rivningen när rivningslovet beviljades för ett drygt år sedan.

– Det har inte hänt så mycket mer sedan dess och jag hade i princip gett upp husen redan. Jag hade hunnit ställa mig in på rivningen, det var bara en tidsfråga innan de skulle börja. Jag såg själv att det var på gång under torsdagseftermiddagen, det var tråkigt. För inte så många år sedan var det en välbevarad stationsby, nu blir det ingenting kvar, säger han.