Krönika Jag har glömt min regnjacka i en sommarstuga, men har egentligen inte saknat den. Det har regnat löjligt lite den senaste tiden. Aprilvädret har kommit av sig förutom några små yrande snöflingor, men de har knappast fått mig att sakna regnjackan. Än mindre fyller de små flingorna på grundvattennivåerna som vanligtvis brukar gå upp under vinterhalvåret.

Det är lätt att glömma hur det var. Knastertorra gräsmattor, gulbruna björkar och bevattningsförbud. Men det sistnämnda är fortfarande en realitet i flera sörmländska kommuner. För en knapp månad sedan hade Yngaren, som förser Oxelösund och Nyköping med dricksvatten, en vattennivå på 1,2 meter under det normala.

På andra platser, som exempelvis Öland och Gotland, har problemen funnits längre och blivit allvarligare. En kompis pendlar mellan Sörmland och Gotland då han är med och bygger ett stort bräckvattenverk på Gotland. Östersjövatten ska bli dricksvatten. Han tror att det inte blir det sista på ön.

En annan kompis har börjat fundera på vattentunnor att sätta under stuprören. Det behöver ju inte bli torka och sommarhetta. Alltihop kan ju regna bort – men det lär i alla fall inte räcka för att fylla på grundvattnet som haft några dåliga säsonger.

I säsong efter säsong av tv-serien Game of thrones har det varnats. ”Winter is coming”. Nu är sista avsnitten inspelade och vintern har till slut kommit.

Det var fantastiskt att inte behöva frysa och inte bekymra sig om att packa extrakläder förra sommaren men ”sommaren kommer”, som alltid haft en positiv klang i mina öron, börjar i stället bli tvetydig.

Kvar i sommarstugan hänger regnjackan kvar. Och jag undrar när jag kommer att behöva den.