Hmm, hur roligt låter det? Säkert jätteviktigt, dock. Vårt eget åldrande förnekar vi ju stenhårt. Men titeln Struck Silent kan tolkas som att vi en dag ändå slås till tystnad. Och att de rika konsumerar vår jord till undergång vet vi redan. Eller?
Redan i foajéns montrar påminns vi om att det var bättre förr med självhushåll och måttfull handel med nostalgiska varumärken.
Och det påkostade programmet berättar utförligt om temat.
Gärna allt detta. Och gärna konstnärlig djärvhet och samarbete med Sydafrika, hur miljondyrt det än måste ha varit. Nästan i alla fall.
Men blev det inte klent utbyte? Få föreställningar? I går i Nyköping var det glest i salongen och uppenbart att dansen bara delvis nådde sin publik, mest kultureliten. Borde inte Kulturrådet som ändå sponsrar ”fixat” tv-sändning?
Det vi såg på scenen verkade inte synkroniserat med överbyggnaden. Men detta var bara en fördel, att inget var plakat med pekpinnar, utan att publiken gavs frihet att associera.
Vi såg tre människor i olika åldrar växla mellan vaggvisans varma gemenskap och att de möttes två mot en eller uppträdde solo, poetiskt eller aggressivt, rullande, barfota i fria rörelser, i protest, ibland en piruett, ett kärleksfullt lyft. Utmanande att tolka! Vackert!
En tv-apparat med lådor av olika slag på baksidan. På en bakre ridå rörliga bilder av vatten, solglitter, fotspår i sand, två par ensamma skor på en strand. En förgylld jätteram men ingen tavla. Alltså arketyper för livet som vi försöker sortera och fylla med innehåll
Dessutom var även musiken så spännande, oftast lågmäld, klangrik från fladdrande flöjter i samspel med högspänd cello och hårda eller skimrande klanger från slagverk och vattenskålar. Med citat av Taubes himlamark, drömmar av silver och klassiska stycken.