Det bevisade ståuppkomikern Eric Löwenthal på lördagskvällen när han gästade Nyköpings teater med föreställningen "Fadern" med underrubriken – i faderns, sonens och försäkringskassans namn.
Eric Löwenthal är alltså far till sonen Alexander som föddes med ett kromosomfel som gör att han både ser ut och beter sig som ett yngre barn. På ett mycket ömsint vis målar Eric Löwenthal upp bilden av en 23-årig liten person som hellre käkar iphonesladdar än lördagsgodis, som älskar Peps Persson, Galenskaparna och att bada. Och som kan kommunicera med ungefär tre tecken. Alexander kan inte heller gå så bra och är beroende av sin rullstol och av personlig assistans dygnet runt.
Genom åren har myndighetspersoner vetat vad som är bäst för Alexander. Och det är just "översittarna" som får de flesta humoristiska käftsmällarna när Eric Löwenthal tar plats på scen. Och flest smällar får byråkraten "Gunnar Svantesson".
Det är inte glasklart om denna Svantesson arbetar på kommunen eller försäkringskassan – det spelar i och för sig mindre roll. Men utan att någonsin ha träffat Alexander vet Svantesson vad som är bäst för sonen. Svantesson tror även på underverk. Vart annat år vill nämligen försäkringskassan utreda om Alexander fortfarande är funktionshindrad och är i behov av assistans – eller om han rent av tillfrisknat från sitt kromosomfel.
Centralt i showen är även pictogram.
Pictogram är ett slags visuellt språk utvecklat för personer som saknar eller har begränsad förmåga att tala, läsa och skriva. Och jag vågar påstå att publiken på Nyköpings teater, som denna lördagskväll hyfsat fullsatt, vrider sig av skratt åtskilliga gånger när Eric Löwental ger oss en genomgång på hur olika myndighetspersoner vill hjälpa Alexander med hjälp av dessa visuella bilder.
Trots det allvarliga ämnet är "Fadern" absolut ingen snyfthistoria. Snarare en lektion i myndighetsutövande och svensk byråkrati där Svantesson blir själva symbolen för dumhet. För oavsett om man har en familjemedlem som är sjuk eller inte, så målar Eric Löwenthal skickligt upp en bild över hur det kan gå när välvilja krockar med regelverk, som jag tror de flesta kan känna igen sig i.
Och trots att Eric Löwenthal sysslat med ståupp i 14 år är han en ny bekantskap för mig. "Fadern" är hans första soloshow och efter den 55 minuter långa föreställningen känner jag att jag vill ha mer av hans tajming, värme och synnerligen rappa monologer.