Det vankas begravning och på scenen i den anrika bygdegården i Tystberga glider pastorn, spelad av amatörskådespelaren Hans Ring, in. I släptåg har han en sörjande skara människor, samtliga klädda i svart. Men snart ska den tunga begravningsstämningen bytas ut mot en intrig, fylld av kärlek, lycksökeri, bourbon, jambalaya, sång och dans. Vi befinner oss i New Orleans som är temat för andra akten och där låten "The house of rising sun" i allra högsta grad är central.
Efter 27 år har Tystbergadramatörernas årliga cabarevy blivit något av en institution som lockar publik från stora delar av Sörmland med sitt unika upplägg.
Till skillnad från traktens lokalrevyer som i sina nyårsrevyer lyfter det gångna året, är Tystberga dramatörers revy indelad i tre akter, där första och sista akten är klassisk nummerrevy medan mellanakten alltid har ett tema. Under föreställningen serveras publiken dessutom en tre-rättersmeny – i år är den cajuninspirerad à la New Orleans. Och det är från jazzens födelseort som temat till årets revy är hämtat från.
– I en nyårsrevy tar man upp vad som hänt under det gångna året. det har vi aldrig lyckats med, säger dramatörernas "revypappa" Johnny Larsson skämtsamt.
Johnny Larsson syftar på de begränsningar en ort som Tystberga har när det gäller att hitta uppslag till en tre akter lång föreställning. Därför har han sedan starten i slutet av 80-talet valt att förse mellanakten med ett tema och genom åren har publiken besökt stora delar av världen.
Att årets tema blev just New Orleans grundar sig i sommarens sommarspel i Tystberga, då Johnny Larsson fick låna en banjo. När han skulle lämna tillbaka banjon till ägaren fick han låna ett gäng cd-skivor med klassiska 30-talslåtar i New Orleans-anda. Sen kom var det klart, menar Johnny Larsson som förutom att skriva texter även är regissör och producent för föreställningen.
Cirka 30 personer är engagerade i årets cabarevy, varav elva personer är med på scenen. Ankis Axelsson är en av veteranerna i sällskapet och medverkar bland annat med en invecklad monolog i år, där hon står inför valet och kvalet om man ska välja en snygg karl med lite pengar eller en ful och stenrik man. Ankis är enligt de övriga i ensemblen den som brukar börja spontanflabba på scen, i synnerhet när det inte passar.
– Jo, ibland är det väldigt svårt att hålla sig för skratt, men jobbigast av allt är ändå alla snabba klädbyten mellan numren, säger Ankis.
Den depraverade änkan "Annabelle" har tagit plats på scen. Under den röda klänningen döljer sig Tystbergabon Tatjana Kontibo. Hon och maken Hans Ring blev "uppraggade" av Johnny Larsson när de flyttade till Tystberga för sju år sedan och årets föreställning blir parets tredje.
– Det här är helt fantastiskt. Att klä ut sig, sjunga och dansa fast man är vuxen. Det är det som är grejen, säger Tatjana.
Johnny Larsson har genom åren funderat på att lägga ner revyn, men menar att den oerhörda glädje som det innebär att se folk stå på en scen och hur de växer av det, är oslagbar.
– Nu har ju dessutom både barn och barnbarn tagit plats på scen, så vi fortsätter nog några år till, säger Tystbergas revypappa.