– Arkitekter tenderar att ha andra åsikter än gemene man om vad som är fint och vad som är fult, säger Elin Engdahl som är vår guide för dagen.

Ett tjugotal personer har samlats vid Stora torget i Nyköping för att delta i dagens stadsvandring med tema "Den fula staden". Det är Sörmlands museum som står bakom stadsvandringen och under den 45 minuter långa vandringen visas arkitektur som provocerat Nyköpingsborna under det senaste århundradet.

Inte helt otippat sker det första stoppet vid Nyköpings stadshus. "Det smälter verkligen inte in här" mumlar en dam i sällskapet.

Elin Engdahl drar bakgrunden om Nyköpings stadshus, som var det vinnande bidraget i en arkitekttävling som utfärdades 1959. De två danska arkitekterna bakom stadshuset, Jean-Jacques Baruël och Paul Niepoort, kallade sitt verk för Kapitolium – efter Roms kulle Capitolium. Men den bespottade byggnaden döptes snabbt om av Nyköpingsborna till Kapitalium på grund av att slutnotan för bygget blev dubbelt så dyr. Trots att det gått 47 år sedan invigningen av Nyköpings stadshus är det fortfarande många som har åsikter om det marmorklädda stadshuset – även den här dagen: "Ja, inte är det snyggt" och "Planteringen vid sidan av stadshuset har de i alla fall lyckats med" är några av kommentarerna som dryftas medan Elin berättar historien om Nyköpings kanske mest omtalade byggnad – som faktiskt är Sörmlands enda exemplet på internationell modernism.

– Vad som är snyggt och vad som är fult går naturligtvis i cykler. Men så sent som 2001 utnämndes Nyköpings stadshus till Nyköpings fulaste byggnad efter en omröstning i Södermanlands Nyheter, säger Elin.

Vandringen går vidare mot Campus Nyköping. Men till sällskapets förvåning sker inte nästa stopp vid den kolossen där skatteverket en gång huserade, utan vid den bastanta Odd fellow-byggnaden, ritat av Ragnar Östberg, arkitekten bakom Stockholms stadshus. Ordenshuset med den tunga fasaden i rödbrunt tegel invigdes 1913 och kritiserades för sin nationalromantiska stil, och beskylldes för att vara "medeltidsinspirerad" av samtiden.

– Byggnaden tedde sig som en skyskrapa i den lilla staden, menar Elin Engdahl.

Färden går vidare mot Västra storgatan där den gamla "Domusladan" blir föremål för ivriga diskussioner bland deltagarna och där även dagens aha-upplevelse inträffar – och som kanske inte ska avslöjas här för den som vill följa med på någon av de resterande turerna i augusti.

"Den fula staden" avrundas i alla fall vid en plats som under de senaste två åren provocerat de flesta Nyköpingsbor – nämligen vid Åkroken. Även här utbryter ivriga diskussioner bland några av åhörarna. Efter vandringen summerar Nyköpingsbon Birgitta Andersson att vandringen var mycket informativ och bjöd på en hel del överraskningar som hon inte hade en aning om, trots att hon bott i Nyköping i halva livet.

– Och så var det roligt att höra allas kommentarer också, säger Birgitta.