Glädjen väller ut från klassrummen

Fast stressen spelar ingen roll, den kan bara ses som en krydda till den allmänt uppsluppna stämning som bildas så fort man träffar en annan som snart får de sista betygen i handen och mössan på huvudet. Alla är faktiskt glada. Framtiden som så länge varit just inget mer än en framtid är här. Det är liksom dags att bli vuxen på riktigt nu. Flytta hemifrån (om man inte redan lyckats göra det), det är kort sagt dags att ta ansvar för sitt eget liv. Wonderful indeed.
Det jag alltid tyckt är lite knäppt är dock det massiva snacket om total frihet. Jag förstår förstås känslan, och jag delar den. Men ändå, vi byter ju bara skolans instängdhet mot vuxenlivets krav på att fixa räkningar, ta ansvar och... ja, ta lite mer ansvar. Sant är det väl i och för sig att vi nu får ta ansvar för lite mer vad vi faktiskt vill, och vad vi faktiskt gör. Själv säger jag bara: aldrig mer fysisk rörelse (i en svettig gympasal alltså), aldrig mer matematik (förutom när det handlar om x antal blusar plus x antal heels), och aldrig mer brända snoppar till frukostkorv i skolmatsalen (ok, jag är vegetarian men jag minns maten i femman).
Nu får vi välja precis själva vad vi gör med våra dagar. Det är helt klart lite trevligt med det ansvaret för sitt eget liv, att vara oberoende av vad någon annan tycker. För även om dina kära päron har en massa åsikter om vad du borde göra så kan du skita i det. I princip är det väl så att du kan göra vad fasiken du vill, dra till London och lev, åk till Rio och gör något man kan göra i Rio, börja jobba som Hemglassutkörare, börja utbildningen som gör att du får skära i folk, eller börja läs kursen i mikrobiokemifysikens kemiska reaktioner på biologiska tendenser om det lockar. Det är kul att vi kan välja men rätt så komplicerat att välja också. Men lycka till och kom ihåg att du alltid kan bli arbetslös om det skiter sig.
Hur som helst så ska vi ta studenten om precis en vecka. Tjolahopp på det!