Anna siktar mot nya mål

Nu kan Anna Bergendahl bocka av den klassisksa musikerdrömmen. Ett färskt kontrakt med bolaget Lionheart har nyligen landat i hennes famn.
– Det känns jättekul. Det är verkligen en stor grej. Det är ett bolag med en familjär stämning som har kvar independentsjälen, säger hon med glad stolthet i rösten.
För stunden håller hon och skivbolaget på med att prova sig fram med låtar och fundera över vilka musiker och producenter de ska samarbeta med.
– Vi prövar vilka som har samma vision som jag, säger hon.

Nej, Anna Bergendahl har inte hunnit vila mycket sedan förra årets Idolresa. Hon hann bara landa bland läxböckerna, så började telefonerna att ringa; folk som ville gratta, intervjua och erbjuda jobb.
– Jag fick säga nej till mycket. Jag hade ju tio veckors plugg att ta igen, säger Anna, som går på Tessinskolans samhällsprogram i Nyköping.
Plus att hon längtat efter det avslappnade familjemyset. Vara sig själv bland kompisarna.
Men ett 20-tal sångjobb har hon hunnit med. En hemsida för artisten Anna är på gång. Någon har startat en fanclub på Facebook (”jättekul!”) och själv har hon en hemsida på Bilddagboken med tusentals besökare.
– Jag besvarar så många inlägg jag hinner, säger Anna, tacksam mot alla som visar sin uppskattning.

Hon har sjungit sedan hon var tre. För familjen, på after ski i fjällen...varje gång hon fått en chans. Lusten tycks komma djupt inifrån henne själv. Ty andra musikanter i familjen saknas. Däremot finns pappa, som alltid spelat soul på vinyl.
– Jag bara började sjunga, blev uppmuntrad och ville sjunga igen, konstaterar Anna enkelt.
Det första riktiga sångframträdandet gjorde hon när hon var sju. Familjen besökte en katedral i engelska York, och Annas pappa frågade om hans dotter fick sjunga.
– Jag gick fram och sjöng Céline Dions My heart will go on från Titanic. Enligt pappa rev jag ner taket, småskrattar Anna med tillägget att ”så säger han alltid”.
På den tiden fanns ingen oro inför uppgiften att sjunga inför folk. I dag är det annorlunda. Med ålder kommer insikt om risk för misslyckande. Med utbildning kommer vetskap om allt som finns kvar att lära.
– Numera är jag alltid nervös innan jag ska upp på scenen. Inför större framträdanden kan jag inte äta. Inte förrän i mitten av låten börjar jag slappna av.
Men, som för de flesta artister, vinner den positiva feedbacken stort. En skön belöning, som får dem att våga igen och igen.

Vi talar om mod. Hur mycket som krävs för att våga gå via Idol för att uppfylla en envis sångerskedröm. För Anna och de andra deltagarna innebar det stenhårt jobb från morgon till kväll – under enorm press.
En lärorik tid med skön gemenskap. Men också en livegenskap, där andra bestämmer allt; hur man ska gå, stå, titta, dansa, le, sjunga, klä sig, se ut i håret. Sedan repa allt i turbotempo, med målet att glänsa som en stjärna i direktsändning varje fredag. Därtill med en omänsklig väntan på en kritisk jurys utslag; får jag fortsätta, eller åker jag ut?
– För mig var Idoltiden en evig kamp att inte förlora mig själv eller mitt uttryck i sången, säger Anna, som är stolt över att ha klarat det brutala mötet med musikbranschen med sitt vanliga, trygga liv i behåll.

Hon har lärt sig en del om massmedia. Att en romans kan fabriceras. Att man kan kritiseras för klädval, som i själva verket gjorts av erfarna stylister.
Men Anna har låtit det passera, medveten om att en god relation till journalister är nödvändig om man ska märkas i musikfloden. På SN:s frågor svarar hon piggt, rappt och verbalt – men en viss distans låter sig anas.
– För mig har sången alltid varit ett bättre verktyg för kommunikation än ord. Sången är mitt starkaste uttryck, där ger jag allt.
Den som har hört Anna sjunga förstår vad hon menar. Under några få minuter i rampljuset blottar hon sina allra starkaste känslor, och blir Anna i ett koncentrat.
Min nyfikenhet på henne hinner inte stillas helt. Hon har bråttom hem för att fixa en stor skoluppgift. Ty plugget är viktigt, och hon vill – som alltid – göra saker bra.
– Jag vill gärna bli läkare, till exempel barnläkare. Kanske jobba för Läkare utan gränser och hjälpa nödställda.

En lång och tuff läkarutbildning. En envis strävan att etablera sig som sångerska. Det är krävande framtidsplaner – men Anna har inte bråttom:
– Jag vet att det kan dröja innan jag når mina mål, men det är ok. Jag har ju faktiskt gott om tid.