En pratkvarn till ledare

Det här är Kristin, säger Marie Alexandersson och presenterar Kristin.
Men Kristin står bara blyg och tyst och säger ingenting. Och det är kanske inte så konstigt. Hon är nämligen bara en skyltdocka i servitrismundering. Men den senaste tiden har Kristin mer och mer visat sin stela kropp i olika sammanhang på Blommenhofs hotell. Hon driver sin egen blogg, och dyker upp här och där – i träningslokalen, i restaurangen. Liksom i filmen ”Lars and the real girl”, där huvudpersonen Lars inbillar sig att en docka är hans levande flickvän, behandlar de anställda på Blommenhof Kristin som en i gänget.
Det här är ett sådant där annorlunda drag som man ser att hotellchefen Marie Alexandersson är stolt över. Något för de anställda att förenas kring, och som gästerna ser som excentriskt och påhittigt.
– Vi vill vara lite knasiga och göra annorlunda saker för våra gäster. Det skapar också gemenskap för oss, säger hon.
Marie Alexandersson är chefigt korrekt klädd i gråmönstrad kjol och svart kavaj. Men det är något med blicken. Det är som att den konstant ser glatt förvånad ut, som om hon upptäcker världen för första gången.
– Utmaningen för mig är att motivera och engagera. Jag skulle kunna säga gör si och gör så, men jag ställer mycket frågor i stället, säger hon om sin ledarstil.
Det var för 16 år sedan som Marie Alexandersson och maken Thomas mötte hotellet för första gången en mörk septemberkväll. Efter att ha jobbat på hotell i Stockholmstrakten fick de förfrågan att driva Blommenhof, som då låg stängt och sorgset. ”Ja, det kanske vore roligt att testa att driva hotell”, funderade de innan de somnade i sin medhavda sovsäck i ett av de många tomma rummen.
De flyttade så småningom in i hotellet och började sparka liv i gömda vrår och gamla rum. Drog isär gardiner, släppte in ljus. Med mycket hårt slit kom hotellet på fötter och blommade som namnet antyder att det ska.
1998 fick de erbjudandet att köpa Blommenhof. Hepp, så var hotellet deras. Då var det drösvis med jobb, men nu är Marie nere i 40-timmarsvecka.
– Innan vi hade barn kunde vi jobba hur mycket som helst. Det var lite av en räddning med barnen.
På sin fritid älskar Marie Alexandersson att vara med vänner, resa... ja och så förstås att prata. Men fritid och fritid förresten. Jobbet och privatlivet flyter ihop och suddas i kanterna mycket. När hon och maken hamnar på tu man hand med varandra kan det behövas en startsträcka för att komma in i rollen som par igen.
– Då brukar vi säga ”okej, inte diskutera barn och inte diskutera jobb”. Sedan sitter vi och tittar på varandra och vet inte vad vi ska säga, berättar hon.
Men hon är sedan barndomen van vid att gränsen mellan privatliv och jobb suddas ut. Hon växte nämligen upp på en gård i närheten av Mjölby i Östergötland, omgiven av katter och kor, arbete och nöje.
– Det är nog därför jag tycker att det är okej att arbete och privatliv flyter ihop. Man inbillar sig att man har en frihet, men i själva verket är det mycket verksamheten som styr.
I dag är barndomsgården i Östergötland den enda fristad där hon under somrarna helt kan koppla bort jobbet. Och djuren... ja de har blivit ännu fler – påfåglar, åsnor, gris, höns... en hel parad av päls- och fjäderfän.
Är du chefig hemma också?
– Jag är väldigt diskussionsbenägen. När jag hade hund så diskuterade jag till och med med honom. Barnen har fått ett bra språk, för mig är det naturligt att prata även med en bebis.
Och hon erkänner att hon är något av en pratkvarn.
– Ibland är jag nog det. Men jag får nog andra att prata också.
Enligt henne är småpratet en viktig motor för att ta företaget framåt.
Ensamt på toppen? Jo i viss mån. Det märks att hon är väldigt social och som chef får man vara beredd att offra känslan av att vara ”en i gänget” till viss del.
Känner du att du uppoffrat något mer i din roll som chef?
– Jag tänker inte så, men jag har ju lagt ner mycket tid förstås. Det är få förunnat att starta ett företag och det bara rullar på.


Rättelse: I en tidigare version av denna artikel uppgavs felaktigt att tidningen Chef ligger bakom priset som Marie Alexandersson har fått. Rätt är att det är Svensk chefsförening och akademikerförbundet SSR som delar ut Stora chefspriset.