Titta in i trollkarlens magiska värld

Det är så fantastiskt med trolleri. Alla har glädje av det, oavsett ålder. Fler borde lära sig att trolla – det är spännande, kreativt, utvecklande! utbrister Christer Nilsson, när vi undrar vad som fått hans magiska låga att brinna i över sex decennier.
Vi möts vid muséets hemliga hemvist, djupt nere i en mörk källare någonstans i Nyköping. En vackert mönstrad trappa leder ned till en bastant dörr, som sakta glider upp för att visa de märkligaste ting.
En hel vägg full med trollstavar. Svarta höga hattar på rad. Rep, kortlekar, tärningar, magiska glas. Och så stupstocken från 1881, som självaste utbrytarkungen Harry Houdini var med och byggde på sin tid.
– Jag har 2 000 föremål registrerade i mitt Magi-Arkiv, och har nog lika mycket till, berättar Christer, som samlat ända sedan 1946.
Här finns rekvisita han köpt, ärvt och fått av olika trollkarlar genom åren. Ett magiskt arkiv, där trollkonstens historia kan följas genom prylar, fotografier, affischer och pärmar fyllda med klipp.
Det känns lite mystiskt att gå mellan de täta hyllraderna. Ska en osynlig hand smyga av mig klockan från armleden? Ska en vit kanin hoppa ner på min rygg?
Christer skrattar. Han är ju van att befinna sig i magins värld. Vet hur man fingerfärdigt förvillar och får folk att förundras.
Vi stannar till vid ett foto. Det visar en ung Christer på en scen med en svävande dam framför sig. Hur gick det till? Vår trollkarl ler men kniper näbb. Hans hederskodex förbjuder sådana avslöjanden
Däremot får vi veta att vissa trollkonster är långt ifrån riskfria. Att såga itu damer, till exempel. Ett bökigt nummer där somligt kan gå snett.
– Jag gjorde det åtta gånger med min fru Gertrud när vi turnerade med den lokala ungdomscirkusen Oscars på 1950-talet. Men som tur var uppstod aldrig blodvite, säger Christer och fnissar, än i dag smått förfärad vid tanken.
Andra trollkarlar har inte haft samma tur.
– Jag vet en trollkarl som körde rysk roulette på scenen. Men något gick fel, och han sköt faktiskt ihjäl sig.
Sådana våghalsigheter är inget för Christer. I dag, vid 78 års ålder, föredrar han små scener. Favoriten är att uppträda för barn:
– Det är skönt att slippa den där småberusade publiken man kunde hamna inför förr. Med barn är det annorlunda. De är på alerten, och följer med i det som händer
Christer gillar också barnens ärlighet. Gör han något bra applåderar de. Gör han något dåligt får han veta det också.
För det är trixigt att skapa en show som flyter perfekt. Det kräver åtskilliga timmar av träning, och går något fel måste trollkarlen kunna maskera sitt misstag. Annars bryts magin.
Dessutom måste programmet ofta förnyas. Särskilt om samma personer kan förväntas återkomma i publiken.
– Jag har ett favorittrick som hängt med länge, ett reptrick där tre olika långa rep blir lika långa. Men annars måste man knäcka nya idéer hela
tiden!
Forna tiders trollkarl var ofta en mystisk man i svart kappa, som förskräckte sin publik med ruskiga halshuggningar och dinglande dödskallar. I dag handlar det om att bjuda publiken på glädjefull förundran, där vardagens bekymmer får flyga bort på lätta vingar.
– Det märks så tydligt när det är besvärliga tider, som till exempel just nu. Då går trolleribranschen uppåt. Folk behöver underhållning för att få lite annat att tänka på.
Enligt Christer är flera stora trollerishower på gång till Nyköping i vinter. Själv har han två uppdrag, enbart denna vecka. Som pensionär har han fullt upp, och funderar dessutom på vad det ska bli av hans museum:
– Min högsta önskan är att någon tar över det, och ser till att det bevaras för framtiden. Men till dess är man välkommen att kontakta mig, så visar jag vägen dit!