Ida-Johanna Carlander dunkar brysselkålsrötterna som hon har dragit upp ur jorden mot marken för att få bort jorden.
– Den goda nyheten är att vi redan i dag producerar ungefär dubbelt så mycket mat som vi behöver.
Brysselkålen har stått över vintern, men vissnat på grund av det milda vädret och näringen har åkt ner i jorden igen.
– Visserligen inte på ett hållbart sätt, men i princip skulle vi kunna ge mat till dubbelt så många människor i världen som i dag.
Vårstädning pågår på en liten markplätt i Ytterjärna där Ida-Johanna Carlander odlar mat som ska räcka till en person. Man kan kalla det ett pedagogiskt experiment, "Dina 2 000 kvadratmeter", för att visa att det är möjligt. Om man delar upp jordens odlade markyta på alla världens människor blir det nämligen 2 000 kvadratmeter till varje person. Och det är just den ytan hon odlar.
– Det räcker gott och väl. Det går också att klara sig på mindre.
Oron över om maten ska räcka när befolkningen växer är inte ny. Redan på 1700-talet varnade nationalekonomen Thomas Malthus för att mängden livsmedel inte skulle kunna växa i samma takt som befolkningen. Men under åren har nya tekniska lösningar lett till att mer mat produceras. När den senare Nobelprisbelönade Norman Borlaug på 1940-talet utvecklade en vetesort som gav dubbla skördar gav det plötsligt mat till många fler. Den gröna revolutionen med storskaliga jordbruk, bensindrivna jordbruksmaskiner och nya kemikalier som dödade skadedjuren gav ännu mer mat.
Men på jordplätten i Ytterjärna odlar Ida-Johanna Carlander allt ekologiskt. Där växer grönsaker, de fyra sädesslagen, lin (för att göra tyg) och vall. Gräset och klövern i vallen återför kväve till jorden och bygger upp bördigheten. Enligt ett schema flyttas olika grödor runt på olika platser för att all jord ska byggas upp. De 2 000 kvadratmetrarna räcker till ett får eller en tiondels ko, två till tre hönor eller en del av en gris. Kor, getter och får äter vallen som bygger upp jorden, men som vi människor inte kan äta. Hönorna och grisen äter rester.
Trots att det föds allt färre barn i världen fortsätter befolkningen att öka och i slutet av det här seklet beräknas vi vara runt 10 miljarder människor. Men redan nu producerar vi alltså mat som skulle kunna mätta många fler än dagens 7 miljarder människor. Vart tar då all mat vägen?
Den enkla förklaringen är svinn, berättar Johan Kuylenstierna, vd på Stockholm Environment Institute. Man räknar med att runt 4 600 kalorier produceras per person och dag i världen. Och en människa behöver ungefär 2 000 kalorier. Låter ju som om det finns hur mycket mat som helst och att ingen skulle behöva svälta.
– Det finns ingen anledning att det inte skulle gå att föda 10 miljarder människor. Men det betyder inte nödvändigtvis att det är så enkelt.
Eller som Ida-Johanna Carlander i trädgården i Ytterjärna säger:
– Det är samtidigt väldigt svårt och väldigt lätt.
Vi tar det från början.
Av de 4 600 kalorier mat som produceras per person varje dag försvinner 600 redan vid skörden, lagringen och transporten. Därefter går 1 700 kalorier till att utfordra djuren som vi senare ska äta. 500 kalorier får vi tillbaka när vi väl äter djuren.
Då har det gått åt totalt 1 800 kalorier och vi har 2 800 kvar. 800 av dem slängs i distributionen och hemma i köket hos dig, mig och andra konsumenter. Och kvar blir 2 000 kalorier till varje person.
Mer än hälften försvinner alltså på vägen. Och mer än hälften så mycket som vi behöver för att överleva går till köttproduktion.
Det första vi borde göra är alltså att äta mindre kött. Men det är lättare sagt en gjort.
– En allt för snabbt ökande köttkonsumtionen innebär stora utmaningar. I Kina har den ökat från 20 till 50 kilo per person och år. I Sverige äter vi 76 kilo, säger Johan Kuylenstierna.
I stället för att minska tros köttkonsumtionen i världen alltså öka i takt med att fattigdomen minskar.
En annan till synes enkel åtgärd är att låta bli att slänga maten. Men för att nå dit måste maten kosta mer pengar.
– Det är uppenbart att vi betalar för lite för maten, säger Ida-Johanna Carlander.
Var den dyrare skulle vi helt enkelt inte slänga lika mycket. Mycket handlar om hur vi lever i vår del av världen.
– Alltifrån att vi väntar oss välfyllda livsmedelsbutiker med ständig tillgång till olika grönsaker och kött - då blir man tvungen att slänga i butiken - till vår inställning till datummärkning. Förr luktade man på maten, i dag slängs den ofta när bäst-före-datum har passerat, säger Johan Kuylenstierna.
Men utmaningen att producera maten hållbart kvarstår. Och det finns aldrig några enkla svar.
Ekologisk odling kan ge mindre skördar och även om den passar för svenska förhållanden kan det vara nödvändigt med extra näring i form av konstgödsel i näringsfattiga, afrikanska jordar. Samtidigt måste man vara försiktig med konstgödseln.
– Man kan inte kraftigt öka användningen av konstgödsel, då räcker inte naturresurserna till. Det gäller att hitta lämpliga lösningar för varje enskild situation. Det gäller att hållbart öka produktionen genom en rad olika insatser.
Bland besökarna på 2 000-kvadratmeterträdgården möter Ida-Johanna Carlander mycket uppgivenhet, men hon är övertygad om att det inte är kört. Även om hon konstaterar att dagens matproduktion inte är hållbar ser hon möjligheter. I sin trädgård är hon noga med att inte bara använda sig av jorden, utan samtidigt bygga upp den.
– Det gäller att ha en balans mellan närande och tärande växter. I stället för att bara konsumera jorden kan man bygga upp bördigheten och lämna något bättre ifrån sig.
Mycket handlar om att vår relation till marken och maten måste förändras, säger hon. Att få människor att bygga en egen relation till jorden och maten. Direktkontakten med jorden, den som fanns förr, saknas.
– Har jag inte en relation till jorden kan jag skada den utan att förstå att jag gör det.
Hon tror på kretslopp och mer småskalighet i jordbruket, utan att det ska minska livskvaliteten.
– Om man tänker hela kretsloppet kommer det att bli fantastiskt underbart. Det berikar och höjer livskvaliteten, försäkrar hon.
Maten räcker alltså. Knepigare utmaningar finns på andra håll. I dag svälter närmare en miljard människor samtidigt som lika många eller fler lider av sjukdomar från att ha ätit för mycket.
– Det är något som är ruttet, säger Ida-Johanna Carlander.
– Det är inte försörjningsproblem vi har, utan fördelningsproblem. Den största utmaningen är den sociala. Men det är också det som är möjligheten.
Avgörande för matproduktionen är tillgången på färskvatten, en mycket begränsande resurs i dagsläget, enligt Johan Kuylenstierna.
– Där konkurrerar maten med andra områden. I USA används mycket vatten till frackning för att utvinna naturgas. I vissa fall säljer bönder sitt vatten till energibolagen i stället för att använda det till jordbruket för att de tjänar mer pengar på det.
Det är möjligt att fördela färskvattnet om man planerar rätt, men det är komplext, enligt Johan Kuylenstierna.
En del talar om ny teknik eller genmodifierade grödor som lösningen för framtidens matförsörjning. Ida-Johanna Carlander tar upp vikten av människans relation till jorden. Om vi visste att det går åt flera tusen liter vatten för att producera hundra gram kött, skulle vi slänga det lika lättvindigt då? Om vi visste att det krävs 4 100 liter vatten för att producera en t-tröja av bomull, skulle vi köpa nya lika ofta?
En tupp gal när Joel Filipsson Mamwadi och Felix Olofsson, som hjälper till i 2000-trädgården, kör förbi med två skottkärror fyllda med lin. Den har rötats lite för länge och ska slängas på komposten och bli till jord igen. Annars är linet som Ida-Johanna Carlander odlar tänkt att bli tyg efter att det har rötats, bråkats, häcklats och skäktats. Därefter kammas fibrerna och sedan spinns en tråd.
– Om du gör allt det här blir din relation till kläderna en helt annan. Det ger en annan vördnad och respekt för materien.
Att vi ska föda en växande befolkning kan vara en utmaning nog i sig. Men det vi står inför i dag gör det ännu svårare. För över den framtida matförsörjningens himmel drar klimatförändringarna fram med mörka moln.
Skördar påverkas redan i dag av det förändrade klimatet och även om odlingssäsongen i Sörmland blir längre konstaterar FN:s klimatpanel att majoriteten av förändringarna i jordbruket blir till det sämre.
Det förändrade klimatet har redan minskat skördar, förorenat dricksvatten, lett till ohälsa och död och förstört ekosystem på land och i vatten. I sin senaste rapport noterar FN:s klimatpanel att det är slående hur påverkan har konstaterats från tropikerna till polerna och i såväl fattiga som rika länder.
– Situationen 2050 kan se ganska annorlunda ut än i dag. På många platser där man i dag producerar livsmedel, som kring Medelhavet, kommer det att bli svårare, säger Johan Kuylenstierna.
– Men längre norrut måste man börja odla mer.
Han tror att Sörmland och Sverige kan få en ny roll i framtiden när det gäller matproduktionen. Gynnsammare klimat och tillgång till färskvatten gör att vi får en möjlighet att producera livsmedel i stor skala.
– Sverige kommer att få en viktigare roll för livsmedelsproduktionen. I världen krävs ett effektivt handelssystem, vi måste producera maten där det finns mark och vatten.
Framöver väntas klimatförändringarna påverka regn, torka, skördar, hälsa och ekosystem ännu mer. Frågan är hur mycket.
– Det är svårt att säga. Vi vet inte om det blir en, två eller tre grader varmare. Det är den stora utmaningen; att planera för osäkerhet.
Det gör det ännu svårare.
– Om man visste att det blir fyra grader varmare skulle det innebära en katastrof. Men vi skulle åtminstone kunna anpassa oss till det. Men det vet vi inte.