Det sägs att världens befolkningsökning kommer att avstanna av sig själv vid nio eller tio miljarder fram mot slutet av det här seklet och att jordens mat redan räcker till så många människor. Det är aningslöst tycker professor Olof Lindén från Nyköping. Han har ägnat hela sitt yrkesliv åt vattenfrågor i olika former och i sin roll på World Maritime University har han jobbat på uppdrag av flera olika FN-organ.
– Då har man inte tänkt på vattnet, säger han.
– Det ser inte alls positivt ut för framtiden. Vatten är helt avgörande för matproduktionen.
För om 10 miljarder människor ska duscha varje dag och använda 500 liter vatten (som är den genomsnittliga vattenkonsumtionen i USA) då räcker inte vattnet till. Med den standardhöjning som är en förutsättning för att befolkningsökningen ska avstanna kommer folk att vilja använda mer vatten.
– Människor slutar inte att sträva efter att få det bättre. Alla strävar efter en västerländsk nivå där vattenförbrukningen är skyhögt över den nuvarande medelklassens i många afrikanska länder.
Det finns bara en viss mängd färskvatten på jorden som snurrar runt i ett ständigt kretslopp. Redan i dag finns extremt torra delar av jorden medan andra delar, som vårt eget hörn av världen, har ett överflöd av vatten.
Där det är torrt i dag blir det ännu torrare och fler konflikter är att vänta. Ett av många exempel är Nilen som ska förse såväl Etiopien som Sudan och Egypten med färskvatten.
– Tonläget är redan högt mellan Etiopien och Egypten eftersom Etiopien dämmer upp floden och mindre vatten kommer till Egypten, säger Olof Lindén.
Samtidigt som vattenbristen blir akutare i vissa delar av världen kommer vi att se mer av det här. Här väntas översvämningarna bli vanligare och varje kommun med självbevarelsedrift bör utreda hur de ska hantera en fördubblad, eller tredubblad, årsnederbörd.
Med klimatförändringarna förändras också vattnets kvalitet. Det blir inte vara varmare i luften. Alltfler beräkningar tyder på att vattnet kommer att vara tre grader varmare för nästa generation badare.
Första doppet kanske redan kan tas i april, men risken finns också att vattnet kommer att vara brunt. Allt mer humusämnen (organiskt material) lakas ur och rinner ut i sjöar och längs med kusten. Det som kallas för brunifiering har ökat med 50 procent i vissa vatten och så mycket som 300 procent i andra under de senaste 25 åren. Och enligt flera forskare har ökningen ännu inte nått sin kulmen.
Brunare och varmare vatten påverkar allt som ska leva i vattnet, men även hur vi människor kommer att kunna utnyttja vattnet som resurs - både för att dricka och att bada i.
Fler översvämningar ökar också risken för att dricksvattnet förorenas. Och när havsnivån stiger finns risk för saltvatteninträngning i brunnar. Om exempelvis saltvatten skulle tränga in i Mälaren skulle en och en halv miljon personers dricksvatten vara förstört.
Ibland glömmer vi bort att vi faktiskt får rent dricksvatten från grundvattnet gratis och andra tjänster vi får från färskvatten som tas från exempelvis sjöar. Värdet av den tjänst naturen ger oss gratis synliggörs kanske först när tjänsten försvinner. För hur mycket skulle det inte kosta om grundvattnet blev förorenat i en region? Eller saltvatten trängde in exempelvis Mälaren som förser en och en halv miljon människor med dricksvatten?
Beräkningar, som har gjorts på uppdrag av Svenskt Vatten, på vad just Mälaren är värd i kronor och man har kommit fram till att det handlar om 127 miljarder kronor varje år. Men de som drar nytta av värdet, exempelvis boende, markexploatörer betalar långt ifrån den summan.
För att behålla dricksvattnet rent på lång sikt behöver vi betala mer för det i dag, skriver Svenskt Vatten. Exempelvis högre pris för dricksvatten och mer pengar till att minska fosfor- och kväveutsläpp.
Med teknikens hjälp kan man också göra något åt den snedfördelning av vatten i världen som bara tycks bli värre. Ingenjörer och andra experter försöker lösa problemen med vattenbrist i torra delar av världen. Exempelvis i Kalifornien har långa vattenledningar byggts från norr till söder och färskvattnet från norr är en förutsättning för exempelvis de stora vinplantagerna i den torra, södra delen av Kalifornien. Stora delar av Mellanöstern är beroende av dyr teknik som avsaltar havsvatten.
Och om exempelvis Vänern svämmar över mäktar inte Göta Älv med att ta emot allt vatten utan att områdena längs med översvämmas. Experterna diskuterar en tunnel för att tappa av den stora sjön i fall av översvämning, berättar Olof Lindén.
– Vi kommer att få se mer av den typen av lösningar. Kanske tar vi vatten från norra Europa och vattnar i södra. Experterna diskuterar den typen av lösningar. Exempelvis om man bygger en tunnel för att tappa ur Vänern vid behov. Varför inte dra ner den till södra Tyskland?
Källor: Svenskt vatten, SMHI, SGU, Lunds Universitet