– Det är inte konstigt att de svarar olika saker men det är intressant. Var och en har sitt perspektiv och det är alltid lättare att peka på något annat än det man själv måste påverka, säger Leli Kjellin, ansvarig för välfärdsfrågor på Länsförsäkringar. Försäkringsbolaget gör årligen undersökningen Hälsobarometern med 1000 slumpvis utvalda företag.
Årets siffror är inte sammanställda ännu, men det finns inget som visar på att trenden att arbetsgivare och anställda upplever roten till sjukskrivningarna olika är på väg att brytas. En färsk undersökning visar också att arbetsglädjen bland de anställda minskar för andra året i rad. Även där råder delade meningar. De anställda tycker att arbetsglädjen har minskat medan arbetsgivarna tycker att den har ökat. Något företagen borde ta på allvar, anser Leli Kjellin.
– Arbetsgivarna ser även det ur sitt perspektiv och upplever att det är så eftersom de kan påverka. De ser ju det de vill se också, såklart. Men det är första tecknet på stress, att man inte längre orkar ha kul på jobbet. Man hinner inte andas och hinner inte skratta.
Att arbetsgivarna lägger ansvaret för sjukskrivningarna på individnivå, är en farlig utveckling som förhindrar att det blir förändringar i arbetsmiljön, menar hon. Det finns heller inte några undersökningar som stöder att stressen bara kommer från privatlivet.
– Tittar man på till exempel på sjuktal kopplat till skilsmässor så hänger inte de ihop geografiskt med sjuktalen. Men ibland är det svårt att skilja på arbetstid och privatliv. Den ökade tillgängligheten gör att många upplever att de tar jobbet med sig hem och det är totalen som gör oss sjuka.
Den stora svårigheten med att parterna ser saker olika är att det är svårt att hitta en gemensam väg framåt för att lösa problemet. Och intresset att lösa det borde vara lika stort oavsett orsak, anser Leli Kjellin.
– För arbetsgivaren spelar det egentligen inte heller någon roll varför man är hemma, man är en resurs som inte finns där. Och ju tidigare man får tag på psykisk ohälsa desto lättare är det att göra något åt. Förebyggande och tidiga insatser är jätteviktiga. Det är smart ekonomi från företagen att jobba så tidigt som möjligt och sätta redskap i händerna på medarbetarna.
Ytterligare en faktor som hon ser som farlig är att många företagare inte alls är oroliga för att deras medarbetare ska bi sjuka.
– När vi frågar dem svarar många " jag känner mina medarbetare och skulle veta om det var något fel". Här kan man bara konstatera att anställda biter ihop. Man går inte till arbetsgivaren i ett samhälle som ser ut som i dag när man är rädd om sitt jobb och säger att man inte mår så bra. Ingen vågar, man kör på tills det inte går längre. Och då är vägen tillbaka jättelång.
Även om anställda och arbetsgivare har olika syn på varför är lösningarna ofta desamma. Det handlar om ledarskap, att underlätta med flexiblare arbetstider och mer påverkan. Mycket av det som händer sker på grund av okunskap och att ingen har som arbetsuppgift att titta på hur medarbetarna mår, erfar Leli Kjellin.
– Små företag har ingen personalansvarig. Men även stora företag som har personalavdelningar har de här sjuktalen så något gör vi systematiskt fel. Vi har skapat ett samhälle som vi inte riktigt kan ta vara på. Vi lever i olika världar och det är jätteviktigt att vi kommer närmre varandra. Någonstans måste vi börja ha ett bra samtal. Det vore bra för samhället, bra för finanserna och bra för individen.