Barbro Stålheim började släktforska för trettio år sedan. Hon började med att ställa frågor till sina äldre släktingar.
– Många börjar släktforska för sent, men jag hade turen att ha både mormor och farmor i livet. Mormor berättade gärna. Farmor däremot svarade på mina frågor, men utvecklade inte svaren.
Barbro gick vidare med sin forskning, sökte information i arkiv. Så småningom blev det lättare att släktforska hemifrån, när kyrkböckerna blev tillgängliga via nätet.
Hon har under åren fått kännedom om flera spännande öden. Barbro berättar om en apotekare, som kom från Tyskland till Sverige på 1700-talet, och om en förfader som vid sitt dop under samma århundrade fick Jonas Alströmer – känd som den som fick svenskarna att odla potatis – som fadder.
– En son till en av mina anfäder hamnade i början av 1800-talet i bråk på en auktion i Småland. Han dömdes till döden, men blev av kung Karl XIV Johan benådad till fängelse.
– Stillsamma bönder sätter egentligen inga avtryck, konstaterar Barbro Stålheim.
Hon – liksom många släktforskare – oroar sig inför framtiden.
– Folkbokföringen är släktforskarens enskilt viktigaste informationskälla. Den moderna folkbokföringen är ett väl fungerande arbetsredskap för myndighetsutövning, men som en framtida källa för forskning har den betydande brister. Det finns en stor oro inför framtiden hos släktforskare.
Samtidigt händer mycket spännande inom släktforskning just nu.
– Genom DNA kan vi komplettera vår forskning med nya ledtrådar, berättar Barbro.
DNA-jämförelse ger möjlighet att klarlägga genetiska släktsamband mellan nu levande människor, samtidigt som den ger ledtrådar till vår historia 10 000-tals år tillbaka i tiden.
Barbro har själv gnuggat en tops på insidan av kinden och skickat på analys.
– Testet visade att min urmoder i Sverige tillhörde de allra första samlarna, som kom hit efter istiden, för ungefär 10 000 år sedan.
Men Barbro kunde, som kvinna, bara få kännedom om sin historia på morssidan. För att få både fars- och morssidan topsade hon sin son.
– Svaret visade att min urmoder tillhörde en av de individer som kom först från Afrika till Europa, vilket man uppskattar skedde för cirka 30 000 år sedan. Gruppen som jag tillhör finns i en stor population i Kenya, i små populationer i Europa, men en stor grupp finns på en av Kroatiens öar i Adriatiska havet. Och vet du, just där har jag ju tidigare varit på semester!
Den 12 november föreläser Magnus Bäckmark, uppdragssläktforskare och författare till boken Genvägar, i Nyköping om DNA inom släktforskning.
– Jag tror att han kommer att locka många. Föreläsningen är gratis, men NK-villan har begränsad kapacitet så den som vill försäkra sig om plats bör föranmäla sig, säger Barbro Stålheim.