Västra skolans 3A och 3B fyller i stort sett hela den lilla muromgärdade planen. På något sätt verkar också alla gravitera mot den vita bollen.
De bästa, de som har spelat mest, tar också för sig mer.
– Ja, vi får inga passningar, säger en kvintett tjejer som i stället har samlats bredvid mig.
– Om det är sjumanna så passar man nog mer, påpekar Olivia Westerlund.
Och sjumannafotboll är precis det man ska spela på lördag i SN-bollen, Västers hjältar 3A och 3B.
Att tjejerna inte får så många passningar den här onsdagen bryr de sig inte så mycket om. De vet att de bildar stommen i 3A. De som ska försöka stoppa 3B:s målspottare Christofer Berggren och Rasmus Holmberg om de möts i en match.
Under den halvtimmeslånga matchen mellan de två ihopmixade lagen lyckas Rasmus åtminstone göra tre mål på en ganska stel Reggie i målet. En gång träffar bollen stolpen.
– De är jättebra. De kommer att göra många mål, säger Samira och drar händerna genom det långa håret.
Samira spelar inte fotboll med någon klubb och vet egentligen inte om hon skulle vilja.
– Men vi tränar här ute nästan varje rast, säger hon.
Samira Noueiri har klätt sig i shorts dagen till ära och säger att det absolut inte är kallt.
På andra sidan planen står Ville Karlsson lika tunnklädd i shorts och en brasiliansk landslagströja. Vanligtvis brukar han vakta Sjösas mål, men nu ett tag är det SN-bollen som gäller.
– Det skulle vara häftigt att möta 3B. Jag vet ju var de brukar sätta bollarna, säger han och berättar att Rasmus brukar lägga bollarna längs med marken, nära stolparna.
Christofer Berggren har dagen till ära klätt sig i en NBIS-tröja.
– Jag och Rasmus spelar i 04-laget, säger han
Christofer och Rasmus förväntas alltså producera en hel del mål för sitt lag, men Christofer känner ingen press.
– Hela laget måste hjälpa till. Det viktiga är att passa, säger han.
Vilka lag kommer att vara svårast att möta?
– Jag vet inte hur lagen kommer att se ut, men Brandkärr brukar vara bra, säger han.
Nyförvärvet i NBIS a-lag, Reggie Lambs, har hållit i sådana här fotbollslektioner tidigare. För att göra sig förstådd bland tredjeklassarna har han skaffat en översättare i Ziad Bassal, som tar sitt jobb på allvar.
– Ni måste ha koll på bollen så att den ligger rätt, översätter han när det är dags för straffsparksläggning.
Reggie växte upp på betydligt varmare breddgrader än de som bjuds den här kylslagna majdagen. På Bermuda närmare bestämt.
– Jag började med fotboll efter att ha tittat på min storebror, säger han. När jag var fem gick jag med i ett lag och sedan dess är det bara det som gällt för min del.
– Jag kommer ihåg att vår mamma var jättearg eftersom vi brukade spela inomhus, säger han och skrattar.
När Reggie var 15 år flyttade han från sin familj för att börja proffskarriären.
– Jag bodde med en familj. Det var bra. Det var fler unga spelare där och klubben tog hand om oss. Eftersom jag började flytta runt så tidigt så känns det helt okej nu också.
Efter straffsparkläggningen är det dags för alla att gå hem. Spelarna ska åka till träningen och barnen hem för att göra läxorna.
Men det finns en viktig sak som eleverna så när glömt bort:
– Kan man få autograf?, hörs det från lite olika håll på planen.