Linda Odart från Nyköping drog upp Mounir Habibi från vattnet.
– Hon bara föll i när båten närmade sig land.
Länge låg den bara och guppade ute till havs. Motorn hade gått sönder, båten tog in vatten och personerna på båten ropade på hjälp medan lokalbefolkningen och volontärer stod på stranden och väntade.
– Om den sjunker 50 meter ut finns det inte ett skit vi kan göra, sade Elizabeth Helger.
Endast cirka fem kilometer över havet skymtar Turkiets fastland i soldiset. Men för Mounir Habibi och de andra på den överfyllda båten var resan lång.
– De ljög för oss, de sa att det bara skulle ta 30 minuter, men vi åkte i två eller tre timmar. Det var väldigt hemskt, jag ringde mina föräldrar och sa att jag skulle dö i vattnet.
När båten närmade sig land stod Mohammed Mouaid i vattenbrynet och tog emot fyraåriga Pone Hajipov i famnen. Han svepte en filt runt henne och hjälpte henne av med blöta kläder. En man några meter bort brast i gråt när han fick frågan om han var okej.
– My baby, säger han och pekar på flickan som har klarat den svåra resan och som nu sitter i Mohammed Mouaids knä och värmer sig.
Mounir Habibis föräldrar bor i Tyskland. Men hon kan inte åka dit. Hon har hört att Tyskland skickar ut afghaner från landet.
Vart ska du åka?
– Jag vet inte.
Hon huttrar under folieskynket hon har fått för att värma sig och Linda Odart säger till henne att ta av sig de blöta kläderna.
– Två båtar till är på väg och där är en till med trasig motor, ropar Mounir Habibi och pekar ut på vattnet.
Inom loppet av en timme kommer två båtar till samma strand. Och efter en stund närmar sig ytterligare två. De är gummibåtar med runt 40 personer i varje. De vi pratar med har betalat tusen dollar per person för resan. Några har fått ta med småbarn gratis.
Många gråter när de kliver i land.
– Några av lycka också tror jag, för att de lyckades ta sig i land, säger Linda Odart.
På stranden får de folieskynken, filtar och något smått att äta av volontärerna och av de lokala öborna som är på plats för att hjälpa till. Solen värmer på stranden, men de fryser ändå så att de skakar.
– Solen gassar på här, men de har suttit i en blöt båt med vatten upp till knäna, så de är kalla.
Filtarna går åt snabbt. Snart finns inga fler torra skor att dela ut. Trots många volontärer behövs mer hjälp. Det saknas transport till närmaste läger, men många ger sig ändå i väg till fots, några barfota och i blöta kläder.
Mounir Habibi får låna en telefon och får tag på sin mamma i Tyskland.
– Hon tackade gud för att jag lever.