Fairway är mättat av nattens regn. Klockan är nio på morgonen men det är full fart på Nyköpings golfklubb. Dag Bergentoft har precis slagit ut sin första boll och säger lite skämtsamt att hans val av plats för dagens intervju kanske kan sticka i ögonen på folk.
– För kallade man golf för moderatbandy, men numera är det ju en allemanssport, säger han menar vi traskar mot den nyutslagna bollen.
Med 19,2 i handicap betraktar Dag Bergentoft sig själv som en rätt medioker golfspelare. Men det är ett handicap han trivs med, en rimlig nivå att ligga på med tanke på hur ofta han spelar. Vill man höja sig mer måste spela oftare och lägga ner massor av timmar på inspel och putar. Nu spelar han mest för att koppla av och varva ner hjärnan efter en stressig dag på jobbet.
– Det är nog min stora styrka som golfspelare; förmågan att koppla av, eller snarare koppla om. Det är även en tillgång i verkliga livet, menar han.
Dag Bergentoft är född i Nyköping och uppvuxen i Råby. Yngst i en syskonskara på sex barn hade han det lindrigare än sina storasyskon. De fyra brorsorna och storesyrran fick ta uppfostringssmällarna, medan Dag beskriver sin barndom som fri och härlig med mycket bus.
– Jag hade en bra uppväxt i Råby. Pappa bidrog med inkomsten och jobbade hårt, medan mamma ordnade mycket hemma och var den omhändertagande typen. Deras roller var mycket tydliga. Ville man sitta i knä, så var det hos mamma man fick sitta så att säga. Det var nog ganska typiskt för den tiden.
Dag började sjuan på Borgmästarhagsskolan i Nyköping som då var helt nybyggd. En helt ny värld öppnade sig, något som ledde till att han, enligt sig själv, mognade väldigt snabbt.
Med högstadiet kom pryo och efter en vecka hos polisen bestämde han sig för att bli polis. Och så blev det. Som 16-åring flyttade han hemifrån för att gå en förberedande polisutbildning i Stockholm. Dag ordnande allt praktiskt själv, såg till att göra lumpen tidigare och samma dag som år som han fyllde 20 blev han antagen till polisutbildningen. Det blev 26 år inom polisen innan han helt lade av. Under tio år drev han även ett behandlingshem för unga pojkar som hamnat snett, engagemanget var en ren följd av den missär han ofta stötte på i sitt jobb som polis.
– Under mina år som polis träffade jag många problemkillar och tjejer. Struliga ungdomar som samhället svikit. Jag och några kollegor tänkte att vi kanske kunde göra en insats. Under ett helt år undersökte vi möjligheterna att starta ett HVB-hem och 2001 startade vi en verksamhet i Tuna kyrkby. Vi kallade det för utvecklingshem och riktade oss till killar mellan 14 och 19 år som stagnerat i sin utveckling och fastnat i missbruk eller kriminalitet.
Solskenshistorierna är många. Dag berättar om killar som i stort sett var utdömda och som i dag har fungerande liv med jobb och familj. Men även om fallen som gick åt skogen.
– Vi var kanske inte bättre än andra HVB-hem men vi var banne mig inte sämre. Man får sällan cred för något när man är mitt uppe i det, men långt efteråt har flera av killarna hört av sig till mig och tackat mig. Vi hade rätt inställning, säger han bestämt.
Det politiska engagemanget väcktes år 2005 i samband med att Dag läste en debattartikel på opinionssidorna i Södermanlands Nyheter. Artikeln rörde upp känslor och sambon Christina tyckte att han skulle göra något åt det, i stället för att "sitta där och gnälla". Dagen efter sökte han medlemskap i Nya Moderaterna.
– Moderaterna var det parti som stämde mest med mina värderingar. Valfrihetsfrågan är så grundläggande för mig. Det är alltid du som bestämmer vart du ska gå. Det blev så tydligt när jag drev behandlingshem. Man kan peka ut en riktning åt någon för att hjälpa till men du måste själv välja vilken väg du ska gå, och gå själv. Under resans gång finns de som behöver stöd och det måste vi ha.
Klarar människan av för mycket frihet?
– Tror man inte det är man illa ute. Klart vi måste ha lagar och förordningar att rätta oss efter. Men frihet är grundläggande i allt jag tror på. Frihet att göra vad man själv vill och tror på.
Med en galopperande ungdomsarbetslöshet blir frihet en lyx som bara är få förunnat...
– Jag oroar mig jättemycket för unga människor och den stigande psykiska ohälsan hos unga. Därför har vi precis lagt en motion för att stärka samhällets preventiva insatser mot självmord.
Moderaterna gjorde ett katastrofresultat i EU-valet, hur tänker du kring det?
– Personligen är jag mest upprörd över att SD är större än Moderaterna i Oxelösund och jag har ägnat tid åt att analysera valresultatet.
Vad har du kommit fram till?
– Att folk i allmänhet tycker att vi tar in för mycket invandrare. Samtidigt är det här en utmaning och jag gillar utmaningar. Ibland behöver man pisk för att komma igen, så jag är optimistisk och tänker inte sitta och sova.
Även Fi tog sig in i EU-parlamentet. Är du själv feminist?
– Jag kallar mig inte feminist. Jag ser ingen skillnad mellan män och kvinnor och tycker att både män och kvinnor ska vara stolta över sig själv. Däremot tycker jag att det är skit att inte tjejer kan ta för sig mer.
Vem ser du som din värsta konkurrent i höstens val?
– Catharina Fredriksson (S) (Kommunstyrelsens ordförande i Oxelösund). Jag gillar henne och jag tror hon tycker hyggligt bra om mig. Hennes stora styrka är att hon har ett stort kontaktnät i Oxelösund, samtidigt som hon ogärna tar konflikter, det gör att hon klarar sig lindrigare undan hela tiden. Det är lättare att trycka till en person som tar konflikter.
Hur vinner du valet?
– Vi går till val med sloganen: "Det är dags för nya kvastar". Efter 65 års S-styre i Oxelösund vill vi städa upp och prova något nytt. Långsiktighet är det nya ledordet. Alla som sprungit ett maraton vet att det inte bara är att springa, utan att det kräver år av förberedelser och träning. I dag tas alldeles för många snabba och ogenomtänkta beslut. Man måste ha en långsiktig plan för att bygga en hållbar kommun