En doft av kaffe och nybakat sprider sig när Marianne Kjellberg öppnar dörren i radhuslängan. – Ett oerhört förutsägbart sätt att inleda reportaget. Men så känns också kafferep som något av det mest traditionella man kan ägna sig åt. Mer överraskande är Marianne själv. Någon liten mjölfläck eller antydan till svettlukt efter storbaket är det minsta man kan förvänta sig. Men jeansklänningen är både ren och välstruken, och hela rummet doftar bara kaffe och kakor.
Övriga gäster – grannar, damer från syjuntan och barndomsvänner – är också imponerade av Marianne.
– Förutom att hon är aktiv i PRO, spelar minigolf och canasta så bakar hon bättre än alla oss andra, säger Karin Virén. Visste du att hon aldrig har köpt en tårta?
Det hade inte varit svårt att gissa. Bordsduken är knappt synlig under alla kakfat. Tio sorters kakor totalt. Småkakor, toscakaka, franska våfflor, vetekrans, rulltårta. En stunds tyst beundran runt bordet innan Marianne häller upp kaffe ur porslinskannan och säger varsågod. Sedan är de igång. Äter, sippar ur de små skira kopparna. Och pratar. Det är ett evigt men trevligt kackel. Solveig Dahlberg har fått tag på billiga skärbönor på torget. En granne ska hjälpa Marianne att trimma häcken. Barbro Johansson tipsar om en butik som säljer fina förkläden. Och vad tyckte alla om gårdagens sommarprat?
Kaffe har många av dem druckit i 60 år. Nostalgin blir påtaglig när samtalet leds in på de många kaffemaskiner de har ägt och haft glädje av genom livet.
– Don Pedro – det var en kaffemaskin med två glaskupor – vilket gott kaffe det blev! Så bryggde man på Sunlight när jag hade mitt första jobb där, säger Marianne.
Kaffe kommer från början från Etiopien, trädet sägs härstamma från provinsen Kaffa. Till Sverige kom drycken under sent 1600-tal, och den blev snabbt älskad. Populariteten berodde delvis på förbudet mot husbehovsbränning som infördes 1698. Kaffe fick ersätta morgonsupen. Fram till slutet av 1800-talet var det dock bara vissa förunnat att ta sig en kopp - eller ett fat, för att kyla drycken snabbare. Kaffe var en lyxvara. Men när priset sjönk kokades det snart i alla stugor. Männen satt på kaffehus och kvinnorna hade kafferep.
Varför säger man kafferep egentligen?
– Det beror troligtvis på att kvinnorna repade tyger under träffarna. Till trasmattor, lagning av kläder eller att sälja till lumphandlare, berättar Linda Svensson, museisamordnare på Vadsbo museum i Mariefred.
Reglerna för repen var inledningsvis mycket strikta. Sju sorters kakor och ovanpå det bulle, mjuk kaka och tårta, skulle serveras. Värdinnan trugade tills alla hade smakat på allt. Dukarna skulle vara fina men fick inte ta för mycket uppmärksamhet från porslinet eller blommorna. Kaffet fick på inga villkor vara sumpigt. Många tillsatte klarskinn, torkat fiskskinn, vars proteiner frigjordes och fick grumligheterna att sjunka till botten.
Marianne Kjellberg och damerna skrattar gott åt barndomsminnena.
– Klarskinnet ja! Och visst hade man ofta kafferep för att fira namnsdagar?
Eftersom deras föräldrars generation hade traditionella kafferep vet damerna hur sådana ska gå till, men de anordnar alltmer sällan rep själva. Luncher är det som gäller nu.
Ännu längre från 50-talets kafferep är den så kallade lattegenerationens kaffevanor. På en uteservering i Nyköping sitter Frida Petersson, Magdalena Andersson, Desirée Olsson och Mimmi Andersson. Bara Magdalena har varit på kafferep.
– Min gammelmormor hade det, berättar hon.
Tjejerna föredrar latte, som de dricker ur stora glas. Det har Marianne och hennes väninnor inte lärt sig att tycka om än, påstår de.
– Men cappuccino kan vara gott ibland, säger Solveig Dahlberg.
– Och irish coffee på Finlandsbåten, fnissar Siv Berg och får medhåll.
Några sju sorters kakor till kaffet är det inte heller fråga om för tjejerna på uteserveringen. En kondisbit på sin höjd. Gemensamt för de två generationernas kaffevanor verkar bara kärleken till bönan vara.
Svenskar konsumerar i genomsnitt 8,2 kg kaffe per person och år. Vad få nog känner till att produktionen av varje kopp kräver hela 140 liter vatten (waterfootprint.org). Merparten går åt vid odlingen, som sker i Syd- och Latinamerika, centrala och östra Afrika och i Sydostasien. Men vid beräkningen av vattenåtgången tas vattenkonsumtionen och föroreningen av vatten i alla produktionsled hänsyn till. Skörd, sortering, rengöring och rostning av bönorna. Mängden vatten på jorden är konstant och water foot print (vattenfotavtryck) handlar inte om att vatten försvinner. Siffran talar om hur mycket vatten som flyttas från en plats eller inte längre kan användas där.
– I fallet kaffe reser en liten del vatten med bönorna till importländerna, men det mesta förorenas eller förångas i produktionen och blir moln som regnar ner någon annanstans. Det är nettoåtgången som anges, förklarar Arjen Hoekstra.
Han är professor i vattenhushållning vid Twente Universitet i Nederländerna och mannen som myntade uttrycket water footprint. Av vår dagliga vattenkonsumtion har det "dolda" vattnet i olika produkter omkring 32 gånger så stor mängd som det vatten vi tar från kranen hemma, enligt WWF, och Hoekstras förslag är att vi börjar betala för det dolda vattnet.
Den första reaktionen är att det låter orimligt, men vid närmare eftertanke skulle nog både kafferepsdamerna och lattetjejerna i reportaget vara beredda att offra en hel del för sitt älskade kaffe. Marianne Kjellberg häller upp påtår och trugar med rulltårtan. Doften av den gamla traditionen fyller rummet.
– Det här var underbart trevligt, kanske skulle vi börja ha kafferep oftare, föreslår damerna.