Hjortensbergsbadet, Frejahallen, Safiren och Ramdalen. Alla blev de försenade och kostade många miljoner mer än planerat. Varför?
När nyrenoverade Frejahallen i Gnesta invigdes i går såg kostnaden för renoveringen ut att landa på runt 75 miljoner kronor. Det första anbudet från entreprenören låg på 56 miljoner kronor och en ombyggd simhall skulle ha öppnat förra sommaren.
Fenomenet med dyrare och försenade badhusrenoveringar finns i hela landet. Till viss del handlar det om beställarkompetens, enligt Sveriges Kommuner och Landsting. Men simhallar är också mycket komplicerade byggen.
– Det handlar till viss del om hur man skriver avtal och hur man lägger bud vid upphandlingen. Som beställare måste man ta ansvar för sin beställning, säger Felix Krause, expert på offentliga upphandlingar.
Att badhusrenoveringar eller -byggen ofta landar på en kostnad som vida överstiger det som politikerna förband sig till från början beror, enligt tankesmedjan Timbro, bland annat på att ekonomiska beräkningar blandas ihop med politiska ambitioner om att sätta kommunen på kartan. I en rapport pekar Timbro på kommuner som prioriterar stora påkostade äventyrsbad framför ändamålsenliga simhallar.
Gnesta Förvaltning räknade redan från början med att de 56 miljonerna skulle ticka i väg när renoveringen av den gamla byggnaden började. Hyran som sattes till kommunen har därför inte behövt justeras. Däremot är det inte säkert att slutnotan verkligen landar på 75 miljoner.
– Exakt vilka kostnader det blir i slutändan vet vi inte efter som det pågår en konflikt. Vi har krav på entreprenören, säger Fredrik Norberg (M), ordförande i Gnesta förvaltning.
När Safiren i Vagnhärad stod klar efter renovering för två år sedan var också det med ett års försening och till en kostnad på mer än 40 miljoner mer än planerat.
I Oxelösund drog det som från början var planerat som en enklare upprustning över tre år ut på tiden i närmare åtta år och till ett pris som var flera gånger så högt som det ursprungliga. Att Ramdalen blev så mycket dyrare handlade delvis om att uppdraget utvidgades, men också om alla nya problem som dök upp.
– Så fort vi började gräva oss lite längre ner dök det upp nya problem, berättar Kurt Tengroth som då var fastighetschef i Oxelösund.
– Det fanns asbest i massor av saker, till och med bakom kaklet, det var armeringsjärn som var söndervittrade och yttertaket som hade ruttnat. Det är jäkligt komplicerade saker att reparera badhus.