Hur kan du som är blind hitta vägen? Det är en inte alltför ovanlig fråga jag får när jag åker till eller ifrån jobbet med färdtjänsttaxi. Jag skulle vilja vända lite på frågeställningen och i stället fråga hur man kan köra taxi i Stockholm utan att hitta ordentligt? Just nu är dock frågeställningen inte så aktuell eftersom jag sedan en tid tillbaka är föräldraledig med min dotter Elin. Ledig är kanske inte riktigt rätt beskrivning eftersom det är full fart på henne hela dagarna. Dessutom fick inte pappaledigheten en så bra start eftersom jag bröt ena handen efter en knapp vecka när jag var ute och träningscyklade på min tandemcykel inför Vätternrundan.
Det är inte helt optimalt att vara i det närmaste blind och dessutom samtidigt ha ena handen gipsad men det är förvånansvärt vad snabbt man hittar lösningar på problem och livet skulle vara bra trist utan utmaningar. Själv tyckte jag att ett av de större problemen blev hur jag skulle kunna träna eftersom man nog skulle kunna säga att jag är ganska beroende av att träna. Just nu tränar jag runt tolv pass i veckan, så min fru Karin skulle säga att jag är lite väl beroende. Så vad gör man när läkaren säger att jag inte får anstränga mig så att jag blir svettig och att gipset blir blött?
Efter lite funderande kom jag på att om jag fäste en ispåse runt gipset skulle jag nog inte svettas så mycket. Och faktiskt, det fungerade perfekt samtidigt som min fru suckade åt mitt påhitt. Viktigare är förstås att kunna ta hand om Elin men jag måste erkänna att det går lite sisådär att mata henne eftersom man numera kan se rester av veckans barnmatsedel på gipset! Det är inte alltid hon har munnen där jag tror att den är och då känns det bra att min fru reder upp läget innan hela köket blir en katastrofplats.
Slutsatsen blir att jag måste konstatera att man behöver inte bevisa att man kan göra precis allt själv ibland är det bättre att fråga om hjälp.