"Chefen hittar sätt att straffa den som är illojal"

I tidningens stora öppenhetsenkät svarar en fjärdedel att de inte skulle våga tipsa massmedia om missförhållanden på jobbet. Det skulle kunna handla om dålig arbetsmiljö, patienter som far illa eller korruption. Varför drar sig så många för att låta sådana oegentligheter komma i ljuset? 

Tidningen har fått in över 800 fritextsvar som besvarar frågan. Och läsningen är dyster.

"Jag skulle vara rädd för repressalier, mista mitt arbete, bli utfrusen och mobbad", skriver en deltagare.

"Som enskild individ är du för sårbar. Det råder en tystnadskultur som är svår att komma åt", skriver en annan.

Några få skriver att de inte litar på medierna, andra att det är principiellt fel att vara illojal med arbetsgivaren och att synpunkter bäst hanteras inom den egna organisationen.

Men den stora majoriteten beskriver en rädsla för avsked, omplaceringar, dålig löneutveckling eller andra repressalier.

Många berättar om dysfunktionella arbetsplatser med pågående brister, men skriver ändå att de aldrig skulle våga tipsa en journalist om den konkreta situationen, inte ens under löfte att få vara anonym.

"Jag är rädd att det ändå kommer fram på något sätt och att jag då får problem", skriver en deltagare.

Cecilia Nöhr, ordförande för Lärarförbundets Eskilstunaavdelning, känner igen bilden.

– Våra medlemmar pratar om att det är en tystnadskultur på jobbet, en känsla att det kan straffa sig att vara alltför negativ, säger hon.