Smörbulten har länge funnits i Östersjön, men på senare årtionden har en kusin från Kaspiska havet, den svartmunnade smörbulten, kommit hit med ballastvattnet i fartyg.
Den svartmunnade kusinen är bra på att anpassa sig och trivs bra i både salt och mindre salt vatten. Därför har den kunnat sprida sig norrut och nu finns den även längs med sörmlandskusten. Den kan vara lätt att blanda ihop med den svenska smörbulten, men säkra fynd har gjorts i både Bråviken och utanför Nynäshamn. Många gånger målas faror upp med de arter som förs med skepp från främmande länder till Östersjön. Det sägs att den svartmunnade smörbulten kan konkurrera ut inhemska fiskar som skrubbskädda och tånglake och den beskrivs som aggressiv och revirhävdande.
Men trots att cirka hundra främmande arter har kommit till Östersjön har ingen inhemsk art ännu försvunnit på grund av det.
– Främmande arter kan utgöra ett hot, men ännu så länge så är det ingen som riktigt har gett några storskaliga ekologiska effekter, säger professor Lena Kautsky som arbetar på Stockholms universitets Östersjöcentrum och Askölaboratoriet.
Däremot har ett fåtal arter orsakat en hel del ekonomiska problem. Den mest kända är havstulpanen som bara har funnits i Östersjön i hundra år. Den kom troligen hit på ett skrov till ett främmande skepp och har sedan blivit kvar. Den orsakar både ekonomiska skador för båtägare samt ekologiska eftersom miljöfarliga färger har använts för att ta bort dem.
Men den svartmunnade smörbulten går att äta liksom den kinesiska ullhandskrabban. En annan art som trivs bra här är en ny havsborstmask, marenzellerian. Forskarna är inte säkra på dess effekt, men kanske kan den minska övergödningseffekterna eftersom den gräver djupare i botten än den inhemska arten och på så sätt kan bidra till syresättning av botten.
– Vi får kontinuerligt fler arter i Östersjön. Några kommer säkert att ställa till problem, men det är väldigt svårt att förutsäga vilka som kommer påverka ekosystemen, säger Lena Kautsky.
Och att det går så bra för nya arter att etablera sig i Östersjön beror på att det är ett ungt hav (cirka 7 000 år) som fortfarande är väldigt artfattigt.
– Det pågår en inflyttning som vi människor skyndar på. Att vi har så få arter är delvis för att de inte har hunnit hit än. Om de kom hit skulle många av dem trivas och det finns plats för fler.