Värdet av honungsbinas pollineringstjänster i Sverige är lika stort eller högre än värdet av honungs- och vaxproduktionen, slås fast i en ny rapport från jordbruksverket.
Utredningen visar att värdet av den svenska honungs- och vaxproduktionen är 323–343 miljoner kronor och värdet av honungsbinas pollinering är 315–641 miljoner kronor. Bina gör störst ekonomisk nytta i odlingar av äpplen, jordgubbar, och oljeväxter så som raps.
Den här win-win-situationen har Eskilstunas biodlingsförening märkt av. Kenth Lang bor i Lista väster om Eskilstuna och är aktiv i föreningen sedan många år. Han har fått en förfrågan om att ställa ut bisamhällen på en gård i närheten.
– Det är en bonde som ska odla ekologiskt. De vill att jag ska ställa ut några bikupor, säger han.
Även en stor matvarubutik i Eskilstuna vill ha en bikupa som de betalar för, om den placeras och sköts nära butiken. I betydligt större skala jobbar Thomas Dahl, som är ordförande för biodlingsföretagarna i Närke. Han håller på och utvecklar ett koncept där han enkelt ska kunna dra sina bisamhällen bakom en pickup.
I dagsläget handlar det om att maximera sin egen honungsproduktion, genom att ställa sina bin nära blommande odlingar. Hans förhoppning är att i framtiden bli anlitad av lantbrukare för att ställa ut sina bisamhällen och att honungen blir en biprodukt, i dubbel bemärkelse.
– Vi brukar räkna med att det krävs två samhällen per hektar, säger han.
I andra delar av världen finns redan hans affärsidé och han tror att den kommer till Sverige också. I USA är det vanligt att företagen riktar in sig på att hyra ut samhällen.
– Företagen heter "pollination services", snarare än ett ord med honung, säger han.
Det finns en baksida med att det blir allt fler honungsbin i Sverige. De konkurrerar med vilda bin förklarar Kajsa Mellbrand, naturvårdshandläggare på länsstyrelsen i Sörmland.
– De tama bina kan konkurrera ut de vilda eftersom de är så många, säger hon.
Under sommaren kan en bikupa med tambin innehålla uppemot 80 000 individer som kan flyga i en radie på tre kilometer. Vildbina lever en och en och får problem om de behöver flyga i en radie över 100 meter.
– De blir helt enkelt utkonkurrerade om det inte finns tillräckligt med nektarresurser.
Länsstyrelsen vill inte ha bikupor nära känsliga miljöer där vildbin lever. 30 procent av de vilda arterna är hotade i Sverige och odlingar är inte tillräckligt bra för de vilda bina. Ett känsligt område är Vansö nordväst om Strängnäs.
– Där finns ett bi som heter rödtoppebi vars värdväxt är rödtoppa. Det biet äter bara från rödtoppa. Där skulle vi kunna få problem och vi ser en del tambin där.
Ett annat fint område för vildbin är Himlingeåsen nord öst om Katrineholm och Långmaren nära Nynäs öster om Nyköping.
Vildbin är på många sätt de viktigaste pollinatörerna även om de inte gör huvuddelen av jobbet i jordbrukslandskapet, enligt Kajsa Mellbrand.
– För många vilda växter finns det speciella pollinatörer som inte kan ersättas av tambin.
Däremot ser Kajsa Mellbrand en fördel med flyttbara bikupor som ställs nära lantbrukares odlingar när växterna går i blom.
– Men före och efter det finns det ingen mat överhuvudtaget och det här är djur som svälter ihjäl på någon vecka.
Kajsa Mellbrand tycker inte att humlor ska glömmas bort i sammanhanget eftersom de är bäst anpassade till Sveriges klimat.