Man kan inte sticka under stolen med att kons rapar ger upphov till växthusgaser och att det får en påverkan på växthusgasutsläppen däremot finns det mycket på att vinna att låtar fler kor, som föds upp i Sverige och Sörmland, få naturbeta. Det menar i alla fall Urban Emanuelsson professor vid Centrum för biologiskt mångfald på Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU).
– Naturbetesmarkerna i Sverige är otroligt artrika och behövs för att bibehålla den biologiska mångfalden men det är tamdjur som går på bete som ger förutsättningen för att artrikedomen ska fortlöpa, säger han.
Anledningen till det är att de vilda djuren inte har möjlighet att hålla naturbetesmarkerna öppna och kon är det djur som ger det bästa resultat på naturbetesmarkerna.
– Det är viktigt att det mer av det svenska nötkreatursbeståndet övergår till naturbete och vi behöver minska vårt köttintag av flera anledningar. Men det finns det en stor vinning för den biologiska mångfalden av fler naturbetesmarker och slåtterängar. Sedan kan man kompensera en del av växthusgaspåverkan från djuren om det finns träd på de betande markerna då träden binder koldioxid, säger Urban Emanuelsson.
Enligt honom behöver det ske en rad förändringar för att minska utsläppen av växthusgaser från korna och samtidigt öka den biologiska mångfalden i Sverige.
– De stora livsmedelskedjorna måste se värdet med naturbeteskött och förmå konsumenterna att välja det. För ingen vill se en köttindustri med tjurar som föds upp på sojaprotein som odlats på regnskogsskövlad mark, säger han.
Men han anser också att det behöver komma till fler riktade satsningar så lantbrukare som idag inte använder sig av naturbete kan ställa om, en process som är både tids- och kapitalkrävande.
På Länsstyrelsen bedriver man ett projekt med syfte att kartlägga och få till en ökad användning av naturbetesmarker och slåtterängar. Myndighetens uppdrag är att bedriva information, rådgivning och kompetensutveckling kring skötseln av betesmarker samt det biologiska mervärdet med betande djur i landskapet.
– Länsstyrelsens roll är inte att förespråka en användning av en produkt före någon annan utan den delen får skötas av branschorganisationer, säger Johan Varenius, landsbygdsdirektör vid Länsstyrelsen i Södermanland.
Sedan ett drygt halvår tillbaka bedriver Svenskt sigill ett samarbete tillsammans med en butikskedja marknadsfört naturbeteskött. Syftet med samarbetet är att underlätta för kunden samtidigt som man säkerställer kvalitén. När en lantbrukare certifierats med IP sigill för nötkreatur kan lantbrukaren också ansöka om tillägget för naturbeteskött. Idag finns det 25 gårdar med certifieringen.
– Det känns som att konsumenterna börjar få upp ögonen för naturbeteskött och vi hoppas att efterfrågan ska öka. Förhoppningen är att en certifiering kan skapa ett bättre ekonomiskt läge för lantbrukarna samtidigt som man gynnar den biologiska mångfalden, säger Helena Allard, hållbarhetsexpert på Svenskt sigill.
I Sörmlandsregionen finns inga gårdar med certifieringen här har lantbrukare istället slutit upp i rekoringar och lanseras gemensamt köttlådor för att marknadsföra naturbetat kött. Fördelen med den typen av systemet är att mellanhänderna försvinner mellan lantbrukaren och konsumenterna och lantbrukaren kan få ett högre pris för sitt kött, däremot är det svårt att få till en storskalig leverans.
