Privatpersonen hittade mÀngder med kÀnsligt material i en Ätervinningscontainer nÀra bussgaraget i VingÄker. Det rör sig om förundersökningsprotokoll frÄn polisen, kring bland annat gamla mordfall. De innehÄller kÀnsliga personuppgifter frÄn förhör, fotokonfrontationer, men ocksÄ brottsplatsfotografier pÄ misstÀnkta mordoffer samt rÀttsmedicinska bilder.
â Jag sĂ„g otĂ€cka bilder pĂ„ döda mĂ€nniskor, frĂ„n obduktioner. Bilderna lĂ„g helt öppet, sĂ€ger privatpersonen som hittade materialet och tog med sig delar av det till Katrineholms-Kuriren.
â Det finns hur mycket som helst mer i containern, sa upphittaren som funderar pĂ„ vem som kan ha dumpat det makabra arkivet i pappersĂ„tervinningen.
â Det Ă€r upprörande, sĂ„dant hĂ€r material ska ju förstöras, strimlas, och inte kastas sĂ„ att folk kommer Ă„t det, sĂ€ger personen, som inte vill framtrĂ€da med namn och bild i tidningen.
KK har gÄtt igenom delar av materialet som hittats. Det finns bilder pÄ döda kroppar, bland annat frÄn en rÀttsmedicinsk obduktion men Àven likbilder frÄn en brottsplats i terrÀngen. Det finns bilder pÄ en kvinna som dödades av en Àlg i VÀstervikstrakten 2008, dÀr en man först var misstÀnkt för mord.
Tidningen Äkte till den utpekade containern men kunde inte se mer av materialet. Antingen hade containern fyllts pÄ med returpapper som lagts över eller ocksÄ hade den hunnit tömmas.
Fredrik Beijar Àr senior Äklagare hos Äklagarmyndigheten i Nyköping.
â Det Ă€r jĂ€ttekonstigt. Det vi kastar hĂ€r och det polisen hĂ€r kastar kommer ett företag och hĂ€mtar och brĂ€nner.
PÄ 1990-talet och i början av 2000-talet, som materialet i containerfyndet Àr frÄn, lÄg alla bilder med i polisens utredningar. Men myndigheterna har blivit mycket hÄrdare med vilket material som ingÄr i förundersökningar och kan begÀras ut av media och allmÀnhet, berÀttar Fredrik Beijar.
â Det Ă€r sedan obduktionsbilder pĂ„ barnen i Arbogafallet kom ut. Jag tror att alla skĂ€rpte till sig dĂ„ och insĂ„g att det hĂ€r var material som inte skulle ut. Det mesta Ă€r ju offentligt, vi mĂ„ste hitta speciella paragrafer för att kunna hemlighĂ„lla material. Skyddsintresset fick större inflytande.
Det var 2008 som tvÄ smÄ barn mördades i Arboga, av en kvinna som senare dömdes till livstids fÀngelse. Bilder ur förundersökningen hamnade pÄ nÀtet och spreds.
â Tidigare tĂ€nkte ingen pĂ„ att allmĂ€nheten kunde begĂ€ra ut materialet och lĂ€gga det pĂ„ nĂ€tet. Det Ă€r sĂ„ lĂ€tt att sprida det. Förr var man tvungen att kopiera upp det sjĂ€lv och dela ut det om man ville sprida det, nu kan man ha 10 000 sidor i molnet som man inte ens mĂ€rker att man har, sĂ€ger Fredrik Beijar.
För rÀttsinstanser som à klagarmyndigheten Àr det mer jobb numera, nÀr eventuella bilder kanske ska maskeras eller lÀggas i en sÀrskild bilaga.
â Vi behöver titta igenom mer och bedöma, men samtidigt Ă€r det vettigt. RĂ€tten fĂ„r se bilderna och det Ă€r de som ska döma. Men man kan naturligtvis tĂ€nka sig situationer dĂ€r allmĂ€nheten inte fĂ„tt vara med i hela processen och inte kan avgöra om allt gĂ„tt rĂ€tt till.
Fredrik Beijar funderar över vem som kan ha dumpat materialet i containern.
â Kanske en författare som velat ha inspiration till böcker?