Vinden tar i när vi rundar en udde till Rensholmen i Nyköpings skärgård. Men inne i sundet mellan Bergö och Saltholmen är det lugnare. På bryggan tar Lisbet Torstensson emot.
Hon och maken Torbjörn bor här tillsammans med Lisbets lillebror Uno och Lena Hesselgren. Dessutom har parens barn byggt stugor så det är som en liten by som vuxit upp här och nu på sommaren är barn och barnbarn på besök.
Men skenet bedrar. Det är bara på sommaren som det sjuder av aktivitet. Höst och vår bor paren kvar, men vintertid tar de sin tillflykt till fastlandet där de har varsin lägenhet i Oxelösund respektive Nyköping.
– Att bo härute på vintern skulle bli lite långsamt, säger Uno Hesselgren.
Båda paren är runt 70 års ålder, och det är så det ser ut i den sörmländska skärgården, invånarna är till åren gångna.
Antalet invånare är bara kring 25-30 stycken. Under 2000-talet har antalet bebodda öar i Sörmland minskat från 52 (år 2005) stycken till 48 (2008), som är den senaste mätningen Statistiska centralbyrån gjort (en ny är på gång).
Annat var det när Lisbet Torstensson och Uno Hesselgren växte upp i skärgården. Då fanns det fiskare med familjer på närbelägna öarna Marsö, Enbeten och Rensholmen.
Det fanns skola på Langö, lades ned strax innan 1950, och när lotsarna försvann i skärgården på 1960-talet fortsatte nedgången.
– Visst var det lite ensamt och man var mycket med föräldrarna, men man visste inget annat. och det blev kul när sommarfolket flyttade ut, säger Uno Hesselgren.
Efter att han och Lisbet Torstensson bildat egna familjer och barnen i sin tur bildat egna familjer så återvände båda syskonen med respektive till Bergö och blev skärgårdsbor igen.
– Det är ren avkoppling att bo här, man bara är och tar dagen som den kommer, säger Lena Hesselgren.
En levande skärgård vill de se men framtiden ser mörk ut, menar Torstensson och Hesselgren. De tror att skärgården kommer dö ut på fastboende och kanske bestå av människor som på sin höjd har husen som sommarstugor.
– Tyvärr blir det nog så, säger Torbjörn Torstensson.
Men det vore ödesdigert, menar Nils Kjellberg, ordförande i Sörmlands skärgårds intresseförening.
– Ska skärgårdens kulturlandskap leva måste det bo folk här, säger han.
Ska något göras krävs det nytänk och stöd av kommun, landsting och staten.
– Men politikerna kan inte göra allt, säger Uno Hesselgren.
– Nej, man måste vara entreprenör för att bo här ute, säger Lisbet Torstensson.