Ett, två eller tre klimatmål i EU eller kanske inget alls? EU-politikerna är splittrade och om SSAB fick bestämma skulle det inte bli något mål alls – åtminstone så länge det påverkar stålindustrin.
Marita Ulvskog (S) är på besök hemma i Luleå. Hon växte upp med en pappa som jobbade på järnverket NJA som senare blev SSAB. I dag är hon Europaparlamentariker och satt som förhandlare för den socialdemokratiska gruppen i frågan om klimatmålen. Efter månader av hårt arbete, argumenterande i små kretsar, stora kretsar, gemensamma möten med olika utskott, lyckades hon driva igenom ett, enligt henne själv, hyfsat klimatpaket med tre bindande mål till 2030.
– Det var mycket diskussioner, massor av möten och arbete. I fyra-fem månader arbetade jag med det här före beslutet. Jag hade sakargument som till slut innebar att det gick att få en bred uppslutning.
Hon poängterar vikten av tre bindande mål både för att de ska nås och för att alla aktörer på marknaden ska veta vilka spelregler som gäller.
– Till 2020 är målet för energieffektivisering inte bindande och det arbetet har gått otroligt långsamt.
För SSAB är tre bindande klimatmål som ett rött skynke. Branschorganisationen Jernkontoret ser målet på 40 procents utsläppsminskningar som "mycket utmanande" och vill inte ha några mål om energieffektivisering eller förnybar energi. I ett brev till alla regeringar i EU skriver SSAB:s vd tillsammans med övriga företrädare för stålindustrin i Europa att EU inte bör besluta om minskade utsläpp utan ett globalt avtal och kräver att industrin slipper koldioxidskatt.
Moderaterna i Europaparlamentet röstade för en 40-procentig minskning av utsläppen till 2030. Däremot röstade de nej till tre bindande mål eftersom de anser att det mindre effektivt. Ett högt mål för förnybar energi riskerar också att bli kostsamt.
Trots det blev det alltså tre bindande mål i Europaparlamentets resolution. Men den gäller inte än. Först måste nästa parlament, det som väljs i vår, bekräfta beslutet.
– Därför är det viktiga att det blir ett parlament som fattar ett beslut som går åt rätt håll, säger Marita Ulvskog.
För att komplicera det hela lite till gick dessutom Europeiska kommissionen ut med ett förslag med mycket lägre ambitionsnivå än parlamentets resolution. Det kom som en kalldusch minns Marita Ulvskog.
– Det var totalt annorlunda jämfört med vad klimatkommissionären Connie Hedegaard stod för. Hon är totalt överkörd av energikommissionären Günther Oettinger. Båda är konservativa, och hon hade en hyfsad ambitionsnivå, men blev totalt tillplattad. Det var ganska upprörda stämningar i parlamentet när det förslaget kom.
SSAB och stålindustrin poängterar dock att det blir svårt för dem att konkurrera på en världsmarknad om de tvingas till högre klimatkrav än konkurrenterna i andra delar av världen. Dessutom, noterar Jernkontoret, bidrar det svenska stålet redan till minskade utsläpp genom att det är starkt och hållfast och mindre material därmed kan användas för samma funktion.
Moderaterna håller med om att det finns en risk att stålbolag tvingas flytta utanför EU, något som inte skulle gynna klimatet.
– Det finns i dag inget sätt för dem att minska sina utsläpp och alternativet att de flyttar sina anläggningar till länder med lägre miljökrav skadar bara klimatet, hälsar Christofer Fjellner via sin pressekreterare.
Marita Ulvskog tror tvärtom att stålindustrierna måste utveckla klimatsmartare teknik för att kunna konkurrera med omvärlden.
– Ska man konkurrera med Kina och USA som satsar stort på grön teknik och omställning måste vi ha en politik som moderniserar energisystem och teknik. För oss är det en fråga om klimatet men också en fråga om jobb. Den som tror att man inte kan vara industrialist och samtidigt miljöaktivist har fullständigt fel. Så var det för 50 år sedan, men tiden när industri innebar rykande skorstenar är förbi.