De två stora vinnarna i landstingsvalet var Vård för pengarna och Sverigedemokraterna. Men statsvetaren Johan Wänström vill inte jämföra de båda partierna annat än att det gäller partier som fångat upp missnöjesväljarna.
– Jag tror inte att Sverigedemokraterna hade fått fler röster i landstingsvalet om inte Vård för pengarna funnits. De konkurrerar inte om samma väljare. Sverigedemokraterna har inte någon riktigt uttalad vårdpolitik och Vård för pengarna har inte uttalat sig om Sverigedemokraternas kärnfråga, invandringen. Vård för pengarna har också uttalat att de inte vill samarbeta med Sverigedemokraterna, vilket borde stöta bort de som röstar på SD, säger Johan Wänström, forskare i statsvetenskap på Linköpings universitet.
Vård för pengarna hamnade efter många samarbetssamtal för olika majoritetskoalitioner slutligen i opposition tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna. Men de har fortfarande möjlighet att påverka, anser Johan Wänström.
– Genom att det blev ett minoritetsstyre måste styret ha en tydlig tanke för att kunna få igenom sina förslag. Minoriteten måste få med sig andra partier för att nå en majoritet för olika förslag, säger han.
Generellt har Vård för pengarna stora möjligheter att påverka, beroende på vad de kräver och förväntar sig i gengäld för att gå med minoriteten, menar Johan Wänström.
– Den stora svårigheten är hur de andra upplever samarbetet. När det bildas ett parti fort är de inte alltid stabila samarbetspartners eftersom de inte har en stabil organisation. Och när det kommer in nya partier blir det alltid en viss osäkerhet inom de etablerade partierna, säger Johan Wänström.
Vad tror du om Vård för pengarnas framtid som parti?
– All forskning som finns pekar på att de partier som kommer fram som ett missnöje brukar överleva en, två eller tre mandat, sedan brukar de försvinna. Ibland upplöser de sig själva för att de tycker att de uppnått det de ville, som till exempel Vrinnevilistan. Generellt brukar sådana partier överleva två mandatperioder.
Är enfrågepartier viktiga?
– De här partierna har en viktig funktion i det politiska systemet så att väjarna kan ventilera sitt missnöje. Men jag kan förstå att de etablerade partierna tycker det är svårt att samarbeta med dem. Ofta är de inte intresserade av bred politik och inte tillförlitliga. På kort sikt är de ansträngande men på lång sikt är de nödvändiga för det demokratiska systemet.