Då, för sex år sedan, blev resultatet inget globalt avtal och länder som helt enkelt inte kunde komma överens om vad som måste göras. Nu ser det annorlunda ut. Förväntningarna inför Paris är ganska stora. 2009 var de tekniska lösningarna långt borta. Sedan dess har utvecklingen gått framåt och i dag finns många tekniska lösningar inom räckhåll. Dessutom har vetskapen om klimatförändringarna spridit sig. Det handlar inte längre om ett enskilt politikområde bland andra, utan många inser att det är starkt förknippat med exempelvis ekonomi. Översvämningar i Sydostasien påverkar företag över hela världen. Johan Kuylenstierna, vd vid Stockholm Environment Institute, har talat om en explosion i intresse från finanssektorn, som har gått från att se risker till att se möjligheter. Ett tydligt tecken på det var när sex av världens största banker förra veckan gemensamt gick ut och krävde ett globalt pris på koldioxid.
Vid sidan av det har både USA och Kina lovat utsläppsminskningar och Kinas president Xi Jinping har berättat att Kina kommer att lansera en egen marknad för utsläppshandel. Till skillnad från 2009 då inga länder hade meddelat några mål om utsläppsminskningar har nu 140 länder meddelat sina åtaganden.
Men även om det alltså ser väldigt mycket mer hoppfullt ut för någon form av avtal så kommer de löften som har presenterats hittills inte att räcka för att vi ska kunna stanna vid en temperaturökning på två grader.