Elin Holmgren och Fredrik Henningsson gick och lade sig sent natten till fredag efter en kvÀll i goda vÀnners lag. Det var en vanlig semesterkvÀll. Regnet smattrade mot tÀltduken, men förtÀltet skyddade frÄn den vÀrsta vÀtan. Klockan tio över tre pÄ natten vaknar Elin Holmgren med ett ryck. Telefonen ringer. Konstigt, hinner hon tÀnka innan hon lyfter pÄ luren. "Nu ska du inte fÄ panik" inleds samtalet som kommer frÄn vÀnnerna i husvagnen intill. NÀr Elin Holmgren ser sig omkring stÄr vattnet högt i husvagnen. FemÄriga Filippas sÀng flyter.
â Hon kan inte simma. TĂ€nk om Filippa vĂ€lt av madrassen med ansiktet nedĂ„t, hon hade kunnat drunkna. Det Ă€r sĂ„nt som slĂ„r en i efterhand, sĂ€ger mamma Elin Holmgren skakat.
En natt de sent ska glömma tar vid. Familjen vaknar och dottern lindas in i en filt. Hon fÄr pÄ sig en armpuff, den andra Àr försvunnen. Pappa Fredriks axlar ska bÀra henne genom det grumliga vattnet till trygghet.
â Det sista jag sa innan de gick var: "du tappar inte bort henne i vattnet", berĂ€ttar mamma Elin Holmgren.
Det mörka vattnet i förtÀltet var sÄ djupt att de vuxna tvingades simma.
â Jag packade en necessĂ€r med saker innan jag gav mig av. Tröja till dottern och bilnyckeln. Vi mĂ„ste kunna köra hĂ€rifrĂ„n, berĂ€ttar Elin Holmgren.
Tillbaka pÄ fast mark sÄg de att brandkÄren saktade ned intill campingomrÄdet, men körde förbi. En nÀrbelÀgen camping var vÀrre dÀran och arbetet dÀr verkade ha upptagit rÀddningstjÀnstens resurser, enligt familjen.
â Jag jobbar sjĂ€lv i sjukvĂ„rden och kan inte lĂ„ta bli att tĂ€nka pĂ„ vad som hĂ€nt om det krĂ€vts livrĂ€ddande insatser. Hur hade det gĂ„tt utan rĂ€ddningstjĂ€nsten? frĂ„gar sig Elin Holmgren fortsĂ€tter:
â Jag letade efter nĂ„gon som tog ansvar och styrde upp situationen, men hittade ingen. Det var fruktansvĂ€rt. En skrĂ€mmande brist pĂ„ sĂ€kerhet.
NÄgra av gÀsterna började samarbeta. De letade efter en bÄt, men fick tag pÄ en paddelbrÀda. Med den kontrollerade de att det var tomt i husvagnar och husbilar. Beredda att undsÀtta andra campare i nöd.
â Vi visste inte om alla hade vaknat. TĂ€nk om nĂ„gon lĂ„g och sov i sin husvagn fortfarande, sĂ€ger Holmgren.
Det blev en lÄng och kall natt. PÄ morgonen kunde dottern Filippa plockas upp av en vÀn, Fredrik Henningsson och Elin Holmgren kunde lÀmna platsen samma eftermiddag. I lÄnebil rullade de frÄn campingen.
â BĂ„de husvagnen och bilen Ă€r totalförstörda, allt Ă€r skrot, berĂ€ttar Holmgren.
Vattnet slog ut alla elsystem i bil och husvagn. De saker som inte förvarats pÄ högt sittande hyllor förstördes av vattnet. Till och med förtÀltet, som bara satts upp ett par gÄnger, slÀngdes. Sammanlagt kan familjen ha förlorat saker vÀrda nÀrmare en halv miljon till vattenmassorna.
Veckorna har gÄtt, men traumat lever kvar. Elin vaknar om nÀtterna för att se sig om och kontrollera att allt Àr som det ska. Filippa stÀller Àngsliga frÄgor.
â Mamma, ska det bli översvĂ€mning idag? Det har hon frĂ„gat flera gĂ„nger, berĂ€ttar Elin Holmgren.
Mellan de timlÄnga samtalen till försÀkringsbolaget har turerna gÄtt till stranden. RÀdslan ska inte fÄ ta över. Familjen har siktet instÀllt pÄ en ny husvagn och nya, torrare campingÀventyr.
â Det hĂ€r har blivit ett livstrauma. Nu vill jag bara att livet ska gĂ„ vidare och bli som vanligt, sĂ€ger Elin.