Coronakrisen bland äldre mörklagd av kommunerna

Arbetsplatser stänger och gymnasieelever pluggar hemifrån. Restauranger och hotell tvingas i konkurs. Hela samhället har lamslagits av det nya coronaviruset – en smitta som klassificeras som samhällsfarlig och allmänfarlig. 

Folkhälsomyndighetens främsta fokus har varit att skydda våra äldre. Att viruset ändå har letat sig in till äldreomsorgen är ett misslyckande, medger Folkhälsomyndigheten. Och IVO, Inspektionen för vård och omsorg, har pekat ut äldreomsorgen i Sörmland som den värst drabbade i landet.

För att allmänheten ska få insyn i problemets omfattning och i myndigheternas förmåga att skydda invånarna har tidningen flera gånger frågat kommunerna hur omfattande smittspridningen är och var den finns inom äldreomsorgen. Svaret har varit nej.

Kommunerna avslog först tidningens begäran muntligt med hänvisning till sekretess, trots att tidningen inte har velat ha ut personuppgifter utan en siffra på antalet smittade. När tidningen bad om uppgifterna skriftligt blev avslagsskälet ett annat:

"Enligt tryckfrihetsförordningen 2 kap 6§ 2 st, så kan en sådan sammanställning, vilket begäran avser, inte göras tillgänglig med rutinbetonade åtgärder. Den förvaras således inte på myndigheten och det är då inte frågan om en allmän handling. Med rutinbetonade åtgärder menas en begränsad arbetsinsats utan nämnvärda kostnader" eller liknande skrivning är svaret i avslagsbesluten daterade 14 eller 15 april. Kommunerna vet alltså inte hur omfattande smittspridningen är och kan inte heller ta reda på det, säger man. Dessutom är svaren påfallande lika varandra.

Om påståendet att kommunerna skulle sakna information om smittspridningen och var den finns inom äldreomsorgen stämmer är det allvarligt. Ett stort problem har varit bristen på skyddskläder. Flera anmälningar har gjorts efter det att personal insjuknat: de har saknat skydd när de vårdat coronasjuka inom äldreomsorgen. I Stockholm pågår en förundersökning om vållande till annans död.

Mejl som kommunerna före påsk skickar till krisledningsstaben vid länsstyrelsen i Sörmland andas desperation. Flera kommuner saknar godkända munskydd, ytdesinfektion och skyddsrockar med lång ärm. Katrineholm, som har den största smittspridningen, har slut på det mesta och ber om hjälp av grannkommunerna.

Den allvarliga situationen gör att landshövding Beatrice Ask den 8 april vädjar om skyddsutrustning i ett mejl till Socialstyrelsen. ”Länet har kommuner där vi rapporterat in att viss utrustning är helt slut. Påsken kommer bli mycket ansträngd...och det är helt nödvändigt att alla ansträngningar görs för att bistå”.

Vår granskning visar att uppgiften inte stämmer. Informationen fanns om smittspridningen. Men kommunerna har aktivt agerat för att inte behöva berätta för allmänheten – alltså tvärtemot offentlighetsprincipen i svensk grundlag.

Den 14 april, alltså samma datum som kommunerna samfällt börjar avslå tidningens begäran med likartade skrivningar, så kan man läsa följande i länsstyrelsens krisledningsrapport: ”Smitta finns på äldreboenden i flertalet av kommunerna, totalt konstaterad smitta på 23 av länets äldreboenden”.

Regionens rutiner vid konstaterad smitta innebär också att kommunerna är uppdaterade om smittoläget i sina verksamheter. Enligt rutinerna provtas misstänkt smittade och vid smitta informeras verksamhetschef eller enhetschef. Denne ska sedan informera den medicinskt ansvariga sjuksköterskan (MAS) i varje kommun. Tidningen har pratat med mellanchefer inom äldreomsorgen som berättat att de följer smittspridningen noggrant i kommunerna och gör sammanställningar för att ha kontroll över behovet av skyddsutrustning.

Dessutom, den 15 april, öppnade Socialstyrelsen sitt nationella rapporteringsverktyg för beställningar av skyddskläder. I formuläret till Socialstyrelsen ombeds kommunerna att rapportera in hur tillgången på skyddsmaterial ser ut – och hur många som är smittade inom äldreomsorgens verksamheter.

Tidningen har fått bekräftat att alla kommuner i Sörmland har använt sig av rapporteringsverktyget, de flesta från start. Det är dock oklart om samtliga har rapporterat in siffror på hur spridd smittan är. Orsaken framgår av ett mejl från länsstyrelsen i Sörmland till länsstyrelsernas samordningscentral för covid-19 i Sverige.

I mejlet berättar länsstyrelsen att flera kommuner överväger att låta bli att rapportera in siffror över antal smittade: Man skriver att "flera kommuner uttryckt en osäkerhet kring att sammanställa och rapportera uppgifterna om antal smittade i olika delar av verksamheten till Socialstyrelsens formulär". Man skriver vidare om en kommun som rapporterat in i verktyget den 14 april, men som medvetet valt att utelämna antal smittade efter ett beslut som fattats på ett möte med alla kommunchefer i Sörmland dagarna innan. Anledningen är media.

Flera kommuner i Sörmland vill inte rapportera in uppgifter om antal smittade inom äldreomsorgen. Uppgifterna upplevs som känsliga, skriver länsstyrelsen i ett mejl.

Foto: Sörmlands Media

Oviljan att rapportera in antal smittade kan ha påverkat säkerheten i smittskyddsarbetet. Syftet med Socialstyrelsens verktyg är att underlätta för kommuner och länsstyrelser att hjälpas åt med skyddsmateriel, berättar David Söderlund, ansvarig för lägesbilder vid Socialstyrelsens särskilda organisation för covid-19.

Varför är det viktigt att alla kommuner rapporterar in uppgifter om smittspridningen inom äldreomsorgen?

– För att vi och länsstyrelserna ska kunna göra en bedömning av var behovet av skyddsutrustning är störst, så måste vi veta hur påverkade de olika kommunerna är av smittan, säger han.

LÄS OCKSÅ: Kommuncheferna svarar

Fotnot:

I nästa del av granskningen ska vi visa hur kommuncheferna och regionen planerat mörkläggningen att kringgå svensk grundlag. Något experter menar är tjänstefel, straffbart och dessutom bör JO-anmälas.

Vet du mer? Så här gör du för att tipsa oss!