NTO-lokalen i Stigtomta är fylld med barn och förskolelärare. Samtliga barn i åldern ett till tre från Stigtomtas alla förskolor är inbjudna.
Allas blickar är riktade mot scenen där robotflickan Klonk står framför ett hus. Hon vill ha hjälp med att trolla fram de färgglada Babblarna ur dörrar och fönster. My Blomqvist Olsberg, som spelar Klonk, berättar att föreställningen skapades för att träna barns språkutveckling. Något som också är grundidén med karaktärerna.
– Det här är pedagogik gömd i dans och musik. Genom att få barnen att sjunga med tränar vi deras tal och munmotorik, säger hon.
Hon berättar också att målet är att öva färger.
Karaktärerna skapades redan under tidigt 80-tal av professor Iréne Johansson, som då jobbade med språk- och talträning för barn och är grundaren till en pedagogik som kallas Karlstadsmodellen. Ursprungligen var det sex små sydda dockor som gavs namn som Babba, Bibbi och Bobbo. Namnen var uttänkta för att underlätta för små barn att höra skillnad på vokaler.
Men Babblarna blev inte allmänt kända innan Anneli Tisell, tog sig an karaktärerna. Hon hade fött en son med Downs syndrom, Nils, som hon insåg behövde hjälp med språkinlärning.
Anneli använde sig av Karlstadsmodellen men tyckte att specialpedagogiskt material generellt var tråkigt utformat och beslöt sig för att göra något åt saken. Hon ville dessutom ta fram material som passade för alla barn, inte bara barn med särskilda behov.
Karaktärerna moderniserades och flyttade in i den digitala världen. Sångerna med Babblarna blev en dunderhit och har tillsammans runt 60 miljoner visningar på Youtube.