Pizzeria Lyckan är spelplats för dramat som pågår mellan de förälskade tonåringarna Agnes och Janos. Hon har svenska föräldrar. Han är invandrarkille, född i Sverige av föräldrar som kommit från främmande land. Deras kärlek motarbetas av omgivningens fördomar. Båda familjerna vill att barnen ska hålla sig till "de sina". Trycket tär på relationen, uppbrottet är nära.
På pizzerian möter tonåringarna en samling vinddrivna existenser som ger perspektiv på problemen.
Ewa Westin spelar två av stammisarna på haket. I originaluppsättningen för mer än 30 år spelade hon Agnes. Någon större bearbetning av texterna har inte behövts sedan dess.
– Jag tänkte först att det måste vara en enorm skillnad nu och då. Men det har inte hänt någonting. Det är både märkligt och sorgligt, säger hon.
Men musiken är nyskriven, det är Roger Mikander som komponerat och ser till att det blir fullt ös på scenen. Och efter två månaders repetitioner är det nu dags för några intensiva spelveckor. Nu väntar högstadieskolor i Nyköping, Trosa och Katrineholm på att få träffa kärleksparet och alla udda stamgäster på pizzerian.
– De kommer att tycka att det är skithäftigt. De kommer att skratta och kommentera och ta ställning, säger Rino Brezina.
"En stund i lyckan" är den sista delen i Teater Sörmlands serie om invandrare, flyktingar och nya svenskar. "Den långa vägen hem" handlade om en afghansk pojkes resa från hemlandet till Sverige och "Välkommen till Sverige" beskrev ensamkommande flyktingbarn och deras problem i det nya landet. I "Lycka till" fick två syskonpar åskådliggöra kulturkrockar och svårigheten att växa upp i ett nytt land.
Föreställningarna är viktiga och behövs, lika mycket nu som för 30 år sedan, säger Rino Brezina.
– Invandrare vet för lite om svenskar och svenskar vet för lite om invandrare. Ju mer vi upplyser varandra, desto bättre blir förståelsen, säger han.