För en mĂ„nad sedan köpte Anneli Wallin och Fredrik Lennartsson tre kvigor, en svart/vit och tvĂ„ brun/vita. De har gĂ„tt i en hage omgĂ€rdad av kogrindar â ett slags kraftigt metallstaket.
â Men sen tyckte Fredde att vi skulle göra en liten större rasthage med eltrĂ„d, sĂ„ det fixade vi med i gĂ„r. Sen öppnade vi dörrarna för att slĂ€ppa ut djuren. Men kvigan Saga hoppade över eltrĂ„den, och Signe och Astrid följde efter, berĂ€ttar Anneli Wallin.
NÀr vÀl djuren var ute försökte Anneli Wallin och Fredrik Lennartsson locka hem dem med krossad spannmÄl.
â Men de bara drog ut i skogen, förklarar Annelli Wallin.
Med hjÀlp av en kompis, som har en hund som vallar nötkreatur letade de efter djuren till mörkrets inbrott. Senare pÄ kvÀllen var det nÄgra som hade observerat dem vid Andervikens bÄtklubb.
â Att hitta djuren Ă€r som att leta efter en nĂ„l i en höstack, helt enkelt. SĂ„ nu har jag lagt ut i olika forum att folk som ser dem kan höra av sig. Jag köpte in djuren för att de skulle fĂ„ beta av sjöbetet dĂ€r vĂ„ra fĂ„r inte kan gĂ„, som en kul grej. Men nu Ă„ngrar jag mig, sĂ€ger Anneli Wallin och skrattar.
Att locka pÄ djuren Àr svÄrt. De Àr skygga och lyssnar inte pÄ namn. Har man möjlighet kan man stÀlla dit en bal med mat sÄ att Anneli Wallin och Fredrik Lenartsson kan ringa in djuren.
â Jag hade hoppats nĂ€r jag vaknade i morse, att tĂ€nk om de var lite smarta och gick hem. Men sĂ„n tur hade vi inte. Det var ingen hemma, sĂ€ger Annelie Wallin.