Det surrar i luften runt kuporna som står längst upp mot skogen i Amir Dvizacs trädgård, men aktiviteten är inte som den brukar.
– Så här lite honung har jag aldrig fått. När jag skulle skörda första gången runt midsommar var det helt tomt, säger Amir Dvizac. Han plockar ut två ramar ur en bikupa och visar. I den ena trängs bina runt lite honung i bivaxkakorna. Den andra är helt tom.
Amir Dvizac har varit biodlare sedan 1999. Det började som en hobby, men intresset växte och 2006 startades familjeföretaget Trosa honung. Som mest har Amir Dvizac haft runt 60 kupor, nu har han drygt 30. Vanligtvis brukar han slunga honung två till tre gånger per säsong och få en skörd på mellan 35 till 65 kilo honung per kupa och säsong.
– När jag hade 60 kupor fick jag upp till två ton honung. I år har jag fått femtio kilo sammanlagt, säger Amir Dvizac.
Liksom de flesta biodlare har Amir Dvizac biodlingen som en sidosysselsättning. Ett sådant här år är han glad åt det.
– Jag skulle gärna ägna mig åt biodlingen på heltid. Men avkastningen är för osäker, säger han.
Amir Dvizac är bitillsyningsman och ersättare i Östra Sörmlands biodlarförening och erfar att skörden varit lika klen för de flesta i år. De odlare som bor i närheten av rapsfält har fått mest honung. Och det är inte bara honungsproduktionen som gått ner. I en separat del av trädgården står några kupor för så kallade avläggare, där Amir Dvizac genom att dela bisamhällen försökt att skapa nya. Men de har inte tagit sig.
– När det inte finns mat blir det inga nya bin. Det har hänt att bina slänger ut larver ur kuporna, berättar Amir Dvizac.
Nu matar han sina bin med sockerlösning för att de ska överleva och kunna producera värme i kuporna, men det ger ingen honung. Trots allt är hoppet inte helt ute för årets skörd. Nu börjar ljungen blomma och den producerar mycket nektar. Men sannolikt blir den svenska honungen en bristvara i år vilket kan driva upp priset.
– Vi behöver bli fler biodlare. Den som är intresserad kan kontakta biodlarföreningen och kanske börja med att hjälpa till. Jag började själv som hantlangare åt min svärfar, men blev snabbt smittad av glädjen. Intresset växer hela tiden och det finns alltid något nytt att lära sig, säger Amir Dvizac.