Trosa kommun ansökte förra året om statsbidrag för integrationsprojektet Trosa kraftsamling. Ett projekt man skulle starta och som skulle pågå september -16 till december -17. I kommunens fem sidor långa ansökan till länsstyrelsen nämns en rad samarbetspartners, bland andra Rädda barnen, Zonta, Lions och Trosa gymnasterna. Visionerna var stora och ambitionerna höga med Trosa kraftsamling.
"I Trosa kommun finns ett stort antal av positiva krafter som vill ha en delaktighet i integrationsprocessen för nyanlända och ensamkommande barn. Kommunens mottagning av nyanlända och ensamkommande barn har ökat avsevärt under höst 2015/våren 2016. På uppdrag av Migrationsverket har Trosa även öppnat ett kommunalt evakueringsboende. De positiva krafterna måste samordnas på ett konstruktivt sätt", skrev kommunen.
Syftet med integrationsprojektet skulle vara att underlätta etableringen i samhället, skapa nätverk och socialt stöd till ensamkommande barn. "En ökad kontakt med föreningslivet kommer även att stödja språkinlärningen." Ett delmål var att minst 40 personer från målgruppen skulle ha deltagit i aktiviteter, anordnade av lokalföreningar. Kommunen beviljades statsbidrag på 277 000 kronor för Trosa kraftsamling.
Men någon kraftsamling blev det aldrig. Projektet skulle ha startat senast 1 september 2016. Men tiden har gått och ingenting har hänt. Nu har länsstyrelsen beslutat att dra tillbaka bidragspengarna.
– Eftersom det har gått för lång tid och projektet inte påbörjats avslår länsstyrelsen ansökan om förlängning, skriver Shaulah Asaad, integrationshandläggare vid länsstyrelsen Sörmland i ett mejl till Trosa kommun.
Katarina Söderberg är integrationsstrateg i Trosa kommun.
– Det var ett projekt som var tänkt att stödja integrationsarbetet i kommunen. Men detta skede innan jag var anställd på kommunen så jag är inte insatt i alla detaljer.
– Den som utformade ansökan är inte längre kvar inom kommunen, säger Katarina Söderberg.
Socialchef Graham Owen står dock som kontaktperson i ansökan, men har semester och har inte gått att nå.
Det är ganska mycket pengar. Vad tycker du om att de aldrig användes?
– Ja, det är jättetråkigt. Det är det, säger Katarina Söderberg.