I januari i år avslutades ett treårigt lokalt naturvårdsprojekt, LONA, för biotopvård i Trosaån. Under 2013 tog Trosaåns Fiskevårdsområdesförening fram en fiskevårdsplan för Trosaån som beskriver hur den biologiska mångfalden i Trosaån kan förbättras genom åtgärdande av vandringshinder och restaurering av lekbottnar för fisk. Rickard Gustafsson på Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund är nöjd med resultaten av elfisket och ser en klart positiv trend för framtiden. Även Trosas kommunekolog Elin van Dooren, är nöjd med resultaten.
– Vi ska vara jättenöjda med att det i princip blivit en fördubbling. Sedan ska vi förstås fortsätta att följa upp med elfiske och se vad resultaten blir på lång sikt, säger hon.
Restaureringen av lekbottnar är en relativt enkel och kostnadseffektiv metod för att öka den biologiska mångfalden och de goda resultaten stöder tankarna att titta på andra områden för lekbottnar.
Den största kostnaden i projektet har varit att ta fram fiskevårdsplanen. I den beskrivs även hur man ska lösa de tre vandringshinder som finns i Trosaån mellan havet och lekplatserna. Planen är inte tidsbestämd och då finansieringen av åtgärder för att ta bort vandringshindren inte är löst, finns ännu inga konkreta planer på det.
– Det första hindret vid Trosa kvarn skulle kosta ett par miljoner att genomföra. Trosa kommun har sökt men inte fått bidrag från Havs- och vattenmyndigheten, säger Elin van Dooren.
Det finns EU-direktiv om fria vandringsvägar och snart är ett nytt åtgärdsprogram från Havs- och vattenmyndigheten färdigt.
– Det är dyrt att åtgärda vattenhinder. Men det blir ju mer och mer fokus på de här frågorna i framtiden, så vi får väl söka bidrag igen, säger Elin van Dooren.