"Nu har vi halva priset på allt porslin till exempel. Det som är kvar när vi ska stänga kommer jag att skänka bort. Jag har skänkt mycket till Cancerfonden, Ukraina eller bara någon som har kommit in som jag tycker har behövt det."
Monica har haft loppis i 16 år, några av dem tillsammans med sin syster. För tre år sedan gick systern bort, då 82 år gammal. I 13 år har hon haft hjälp av Micke Jedin.
– Det är inget man får lön för eller tjänat något på, utan är helt ideellt. Jag har gjort det här för att jag tycker om att jobba, säger hon.
Hon är av den gamla stammen. Jobbat hela livet och fick tre barn inom loppet av fyra år.
Micke Jedin har jobbat ideellt på loppisen i 13 år. Han ser fram emot att slippa prutandet. "Jag ska sälja skivor på nätet i stället."
När det är dags att stänga i december tänker hon skänka bort det som finns kvar. Om ingen vill ta över vill säga. Men sedan pandemin har det varit svårt med lönsamheten. Det mesta går till hyran.
– Folk använder sina pengar till mat och bensin. Och många ungdomar vill bara ha nytt.
Det har blivit mycket slit genom åren. Inte minst för att somliga har dumpat saker utanför loppisen.
Loppisen har haft problem med folk som bara lämnat prylar utanför utan att fråga först.
– Folk lämnar mycket saker som borde köras till soptippen, men vi får köra dit det i stället. Dessutom måste vi hålla uppsikt alla dagar fast vi bara har öppet onsdag till fredag för folk river och kastar runt med det andra lämnat utanför.
Nu tänker hon – snart 83 år gammal och efter ett ovanligt långt arbetsliv – ta ett nytt steg i livet.
– Jag är jättetacksam att jag har blivit så gammal. Det är ju ofta när man slutar jobba som man trillar av pinnen, men det tänkte jag försöka hålla mig ifrån. Jag har ju inte "dödsstädat" än; sorterat allt och tagit reda på vad barnen vill ärva, säger hon och skrattar.