Som ensamstående trebarnsmamma har hon fått nog. Barnen får inte sova, hon får inte sova.
– Vi måste flytta.
Det röda huset ligger inbäddat i grönskan, precis intill vägen, ett stenkast ifrån den allmänna parkeringen intill Hamnängen. Just den platsen har blivit ett favorittillhåll för motorburen ungdom, oftast sena kvällar.
Och det kan bli väldigt högljutt. Två nyårsaftnar på raken har polisen rubricerat situationen på platsen som kravaller. Häromdagen dömdes en tonåring för att ha kastat en raket mot en polispatrull på plats under nyårsaftonsnatten.
– Jag vågade inte låta barnen få stå och titta på fyrverkerierna från våra fönster, det smällde överallt, konstaterar Nina Holmberg.
Hon varken vill eller vågar gå ut för att prata med ungdomar som stökar.
– Dels kan jag inte lämna min 3-årige son, dels kan tonen där ute ibland vara väldigt aggressiv, främst under sommaren då även unga vuxna med "riktiga" bilar samlas där. Då låter det ofta mer argt och det är oftast då som man hör tjejer grina också.
Speciellt det tycker Nina är obehagligt.
– Är hon ok, har hon kompisar runt sig? Sen får man försöka sova igen. Vissa nätter är ett rent helvete.
Hon och grannarna turas om att ringa polisen när det går överstyr.
– Men så fort polisen kommit över kommungränsen vet ju de här ungdomarna om det och skingras direkt. Det vore bra om polisen kunde komma i civilbilar så att de hinner se hur illa det är.
Polisen är tillmötesgående och har alltid lovat att skicka en patrull när Nina eller någon granne ringer.
För Nina som är ensamstående småbarnsmamma har situationen blivit helt ohållbar.
– Jag kan inte somna förrän de åkt. Det är ofta mellan 2 och 4 på natten om det är helg eller lov. Och jag ska upp 7 och iväg och jobba.
Hon har en 15-årig son som är på väg att ta körkort för epa-traktor.
– Gör han minsta lilla onödig tutning kommer kortet att ryka, det kan jag lova.
Nu letar hon annat boende men utan fast tjänst är det svårt.
– Och det hjälper ju bara mig om jag får tag på något, problemet är kvar för alla andra som bor här.