Det finns många fördomar om enäggstvillingar, som till exempel att sådana skulle ha ett speciellt band till varandra och att de antingen är helt lika till personligheten eller varandras motsatser, utan undantag. Med andra ord ett slags mytologiserande av ett syskonskap som på många sätt inte behöver skilja sig nämnvärt från "vanliga" syskon.
– Vissa säger att det blir vad man gör det till och att vi inte alls måste vara på ett visst sätt bara för att vi är tvillingar, säger Camilla Hammar.
– Men vi är verkligen tvillingsjälar, inflikar Jenny Hammar.
Uppvuxna i en stor familj med ytterligare sju syskon – fyra på mammas sida, tre på pappas – har tvillingsystrarna Hammar trots ovanstående inledning alltid haft en speciell relation till varandra. När de var små delade systrarna sovrum och när de blev äldre fick dem en hel övervåning för sig själva.
– Utan varandra kände man sig halv, säger Jenny och får medhåll av sin syster.
– Ja, man blev ledsen. Som att det fattas något när den andra inte är på plats, tillägger Camilla.
Båda är uppvuxna i Trosa och i dag är det Jenny som bor kvar, där hon driver den egna frisörsalongen Våga Mera, medan Camilla har flyttat till Nyköping och arbetspendlar till hemstaden i sitt yrke som kanslist på Tomtaklintskolan. Minst en eller två gånger i veckan träffar de varandra.
– Ibland svänger jag förbi Camillas jobb och tar en kopp kaffe innan jag börjar jobba, berättar Jenny.
– Om vi räknar med det blir det två till fyra gånger i veckan, inflikar Camilla med ett leende.
Är någon av systrarna bortresta med sina respektive familjer hörs de dagligen per telefon. Med en så tät kontakt är det inte alltid som man har så mycket att säga till varandra, men det känns ändå viktigt att ha hört av varandra åtminstone någon gång om dagen.
– Våra andra syskon pratar vi med en gång i veckan, säger Camilla.
– Mer orkar vi inte, vi har nog med varandra, fortsätter Jenny och skrattar.
Men även fast tvillingsystrarna under hela sina liv haft det här starka bandet till varandra, fanns det trots allt en period då de gled isär – föga förvånande under tonåren, en på många sätt och vis omtumlande period i de flesta människors liv. Jenny var tidig med att flytta hemifrån, så medan Camilla fortfarande bodde hemma hann systern påbörja ett nytt liv. Medan Jenny var ute på helgerna fokuserade Camilla på studierna, så under tre år varken hördes eller sågs systrarna särskilt ofta.
– Vi träffades mest vid födelsedagar och på julen, då var vi som vanliga syskon, berättar Camilla.
– Och det var inte roligt! säger Jenny med emfas.
Men i dag är systrarna oskiljaktiga och ställer alltid upp för varandra i vått och torrt. Men att de skulle vara helt lika varandra på samtliga personlighetspunkter motbevisar systrarna bland annat när Jenny börjar prata om andlighet och Camilla får något roat i blicken.
– Jag tror på det jag kan se, så där skiljer vi oss verkligen åt, menar hon.
– Och jag är mer lugn än Camilla, hon är temperamentsfull och hettar till fortare, tillägger Jenny med ett leende.