Flera läsare reagerade på tidningens artikel om föreningen Hund utan hem, som jobbar med att hitta svenska adoptivfamiljer åt hemlösa och utsatta hundar från Irland. Kritiker menar att föreningen är oseriös, och att man gör bättre i att adoptera inhemska hundar.

Något som har höjt flera ögonbryn är att föreningen saknar 90-konto, trots att man tydligt ber om gåvor via Swish och testamenteringar på sin hemsida. Syftet med 90-konton är främst att underlätta insyn i ideella organisationer.

Hundar utan hems grundare och ordförande Carina Olsson menar att föreningen helt enkelt inte har råd med ett 90-konto.

Artikelbild

| Hundar utan hem använder en specialbyggd skåpbil med 26 burar för att transportera hundar från Irland till Sverige.

– Det är av ekonomiska skäl. Det är tidskrävande och kostar ganska mycket att ha ett 90-konto. Vi har en auktoriserad revisor som går igenom vår ekonomi, säger hon.

Tidningen har pratat med representanter från de ideella organisationerna Djurens vänner och Djurskyddsföreningen, som båda avråder från att adoptera utländska hundar generellt.

– Vill man hjälpa hundar i ett visst land så bör man skänka pengar till organisationer som tar hand om hundarna lokalt. Då är risken mindre att man bidrar till oseriös verksamhet, säger Johan Beck Friis, generalsekreterare i Djurskyddsföreningen.

Carina Olsson håller inte med:

– Det är ett konstigt sätt att se på det tycker jag. De har en helt annan syn på hundar där än vi har i Sverige. Friska trevliga unga hundar avlivas dagligen. Som djurvän är det ofattbart.

– Som jag ser det hjälper vi också på plats genom att belysa det här problemet. Det blir en skam för det landet att vi måste komma och lösa deras problem, säger hon.

På olika forum på nätet finns det gott om vittnesmål från personer som säger sig vara missnöjda med Hundar utan hem. Ofta handlar det om att man inte fått den hund man blivit lovad, eller att man fått en hund som visat sig ha sjukdomar eller andra problem.

Även Fredrik Malmgren på föreningen Djurens vänner har noterat kritiken.

– Det är många som har dåliga erfarenheter. Men det finns också en grupp som säger att de gör ett bra jobb. Och det är inte ovanligt med besvär vid omplaceringar, även inom Sverige, säger han och fortsätter:

– Jag har själv stått på djurhem i Spanien och tittat på hundar som farit illa. Det är lätt att hjärtat smälter. De som importerar hundar tror säkert att de gör rätt, men även vi tycker att problemen ska åtgärdas på plats.

Carina Olsson känner till att det på vissa håll finns negativa omdömen kring Hundar utan hem.

– Vi räddar över 1 000 hundar varje år. När man omplacerar så många hundar så är det klart att alla inte blir nöjda. Vi bemöter inte kritik på olika forum, men om man är missnöjd så får man gärna höra av sig till oss. Om en hund behöver veterinärvård så står vi för alla kostnader, det är inte alla föreningar som gör det.

På sin hemsida har Hundar utan hem publicerat sitt senaste bokslut. Där framgår det att föreningen hade intäkter på 11,5 miljoner kronor, varav 2,5 miljoner i gåvor, under 2018 och gjorde ett resultat på 1,6 miljoner kronor plus. Enligt Carina Olsson gick föreningen back under 2019 då man lagt mycket pengar på att hjälpa till och bygga ett räddningscenter på Irland.

– Vi hade en kampanj och fick in många gåvor till det. Syftet är att hundarna ska få det så bra som möjligt innan resan till Sverige, säger Carina Olsson.