I slutet av september hade Charlotte Palmquist, 30, träffat en kompis i Södertälje, där hon arbetar på Scania. Vid 21-tiden var hon på väg hem till Trosa i sin Golf -08. Hon har tidigare varit nära krocka med hjortar och körde därför sakta längs väg 218 och Ådarakan. Men det hjälpte inte.
– Jag får möte och båda slår av till halvljus. Men i ögonblicket vi passerar varandra så står det en älgtjur framför min bil. Jag hinner bara tänka "det är en älg" och ser bara benen och magen på den.
Kollisionen blir mycket kraftig.
– Det blir en ruskig smäll, älgen landar på min vindruta och jag tänker "snälla låt den inte fastna och krossa mig" medan glaset från rutan regnar över mig. När bilen har stannat och jag inser att jag inte har en älg i ansiktet slås jag av rädslan över att ha älgen på motorhuven, att den ska ligga där och kanske sparka mig i ansiktet.
Älgtjuren trycker in rutan, delar av taket och slungas sedan över bilen. Charlotte hamnar i diket.
– Jag visste såklart inte var älgen var, bara att när jag vågade öppna ögonen så var den inte i närheten.
Kvinnan i bilen som Charlotte mötte vände och slog larm. Det visade sig att älgen precis missade hennes bil.
– Innan hon kommer fram hinner jag inse att jag blöder från ansiktet även om jag inte känner mig allt för skadad. Jag blir rädd över att vara ensam. Mobilen var borta och jag visste inte vad jag skulle göra.
Bildörren satt fast så Charlotte började tuta. Hon funderade på om sambon Robin skulle hitta henne.
Charlotte förs till Nyköpings akut med ambulans. Där blir hon blev kvar ett dygn innan hon får komma hem. Enligt räddningspersonalen hade hon osannolik tur.
– Jag hade ont i kroppen som attan och var utan bil, men vid liv. Jag hade både älghår och glas i håret och kläderna. Brandmännen, amulanspersonalen, akutläkaren och alla sa att jag inte borde klarat mig såhär bra, eller över huvud taget. Jag hade all tur i världen.
Charlotte Palmquist sitter vid köksbordet hemma på Nyängsvägen och visar ett ärr på handen, den enda synliga skadan. Hon har blivit rädd för att åka bil i mörkret och menar att Ådarakan är en dödsfälla för både djur och människor. Något måste göras.
– Bara tre dagar efter min olycka så var det ytterligare en älg- och en hjortolycka där. Det är väldigt många olyckor där. Jag tycker att man absolut måste sätta upp viltstängsel. Kanske också komplettera med gatlyktor. Dessutom måste alla olyckor kosta samhället jättemycket pengar. Allt känns så onödigt, säger Charlotte Palmquist.
– Det här kostade mig nästan livet. Vem är det nästa gång?