Uigurer pressas till tystnad om Kinas fångläger

I april satt Sayragul Sauytbay på ett tåg mot Malmö. Plötsligt märkte hon att en främmande kvinna fäst blicken på henne. Kvinnan kom fram och satte sig på sätet bredvid. Sedan började hon prata kinesiska.

– Hon frågade mig vart tåget går någonstans. Till Malmö central, svarade jag, bara på svenska. När jag tittade på henne en stund senare så filmade hon och tog bilder av mig. Jag frågade varför hon gjorde så och hon svarade att hon bara fotograferade lite i allmänhet inne i tåget. Jag bytte vagn, berättar Sayragul Sauytbay, som flydde Kina för drygt fem år sedan och tog sig till Sverige.

– Det är många som ringer mig och säger åt mig att sluta upp med min aktivitet som har med Kina att göra. Att jag ska hålla tyst, att det är bra för mig och min familj och mina barn. När jag åker tåg eller buss så tänker jag alltid på vilka jag har omkring mig.

Lite läcker ut

Sayragul Sauytbay har vittnat om hur hon placerades i ett av den kinesiska statens stora interneringsläger i provinsen Xinjiang. Allra minst en miljon människor från i huvudsak muslimska minoritetsgrupper beräknas ha satts i sådana läger eller i fängelser under de senaste sex åren. Vissa beräknar att det uppgår i två eller tre miljoner.

Det som sker i lägren i Xinjiang har varit och är notoriskt svårt att utreda för journalister och andra oberoende parter. Kina har med kraft bestridit alla anklagelser om övergrepp. Människor som har lyckats ta sig därifrån, och anhöriga i andra länder, vittnar om hur de förföljs och hotas världen över.

– Kinas transnationella förtryck är väldigt starkt, säger Dolkun Isa, ordförande för Uiguriska världskongressen (WUC) som representerar exiluigurer i världen.

– Kina försöker på mängder av olika sätt att förtrycka och pressa den uiguriska gruppen – och särskilt uiguriska människorättsaktivister – till tystnad. De flesta har familjemedlemmar som hålls som gisslan i hemlandet.

2010 dömdes en 62-årig uigurisk man i svensk domstol för att ha spionerat på andra uigurer i Sverige. Dolkun Isa pekar på rapporterna om att Kina driver egna polisstationer i ett 50-tal länder i världen för att övervaka kinesiska medborgare. En sådan polisstation har pekats ut i Stockholm.

Är terroriststämplad

Flera uiguriska företrädare i Sverige vittnar om konstiga telefonsamtal och om hur Säkerhetspolisen har kontaktat dem av oro för deras säkerhet.

Dolkun Isa varnar Sverige "utifrån egen erfarenhet". Kina stämplar honom sedan länge som terrorist och hade en internationell arresteringsorder utfärdad mot honom i 21 års tid.

I dag är uigurledaren bosatt i Tyskland. Han säger sig inte veta hur många av hans anhöriga i Kina som ännu är i livet. Under de senaste åren har han på indirekt väg fått besked om att hans föräldrar har avlidit i läger och att hans bröder har dömts till fängelse eller försvunnit.

– Detta är min familjetragedi. Men mitt fall är inte unikt, alla uigurer i världen har liknande problem, säger han.

– Det är därför många väljer att hålla tyst, för så fort de uttalar sig får de eller deras familjer betala ett pris.

Känsligt i FN

Kina anser att behandlingen av minoritetsgrupper är en intern angelägenhet och avfärdar konsekvent alla anklagelser som Kinafientliga lögner.

När FN:s ständigt omstridda människorättsorgan utredde frågan så tog det sin tid. Människorättschefen Michelle Bachelet sade sig vara under enorma påtryckningar från alla håll och rapporten släpptes till sist några minuter i midnatt den sista augusti förra året – Bachelets sista dag på jobbet.

Det finns skäl att tro att det begås brott mot de mänskliga rättigheterna inom ramen för ett systematiskt förtryck, enligt FN- rapporten. Ordet "folkmord" – som minoritetsgruppernas företrädare och länder som USA använder – förekommer inte alls.

– Språket i rapporten var väldigt svagt, säger Dolkun Isa.

Sedan var den formella diskussionen över. I ett nästa steg skulle människorättsrådet diskutera skrivelsen, men Kina och en knapp majoritet av medlemsländerna satte sig på tvären och stoppade det.

50 länder, däribland Sverige, uttryckte då i stället sin oro för den pågående situationen i Xinjiang i ett gemensamt uttalande. Dolkun Isa vill dock se mer konkreta åtgärder, som att den svenska riksdagen erkänner ett pågående folkmord.

I mars framträdde Isa inför människorättsrådet i Genève för att uppmana det att tala om den känsliga rapporten. Då blev han tidigt avbruten av Kinas representant som invände att uigurledaren var en "anti-kinesisk separatist" som inte borde få komma till tals.

"Betalat enormt pris"

Kelbinur Sidik har liksom Sayragul Sauytbay förts till Kinas stora läger och senare lyckats fly. Hon bor i Nederländerna och vill berätta för omvärlden vad hon har varit med om.

– Jag har såklart utsatts för hot och påtryckningar i Nederländerna sedan jag började vittna, men jag fick tidigt veta av myndigheterna att jag hade blivit placerad på en skyddslista, säger hon och berättar hur hennes kontakt med anhöriga i Kina har klippts.

Sidik har vittnat inför den amerikanska kongressen och andra parlament världen över, samt inför en informell uigurtribunal där de misstänkta förbrytelserna har retts ut.

– Jag har betalat ett enormt pris för min aktivism, men aldrig ångrat beslutet att kliva fram, säger hon.

Sayragul Sauytbay säger hon ibland träffar personer i Sverige som inte känner till vad som pågår i Xinjiang, eller Östturkestan som det kallas bland turkfolken. Vissa vet ungefär – men upplever att det inte påverkar dem, säger hon.

– Därför försöker jag på alla vis att använda min röst för att berätta vad Kina gör och vad som händer i koncentrationslägren.