Ett halvår av lidande och död i krigets Ukraina

Tidigt på morgonen den 24 februari 2022 kommer beskedet från Kreml. Putin utropar då den beryktade "specialoperationen" – en förskönande omskrivning för Rysslands anfallskrig – i hopp om att den ryska militära övermakten ska garantera en snabb seger.

Den ryske presidenten varnar samtidigt västmakterna för "aldrig tidigare skådade konsekvenser" om de skulle få för sig att ingripa militärt.

Flera städer beskjuts både från marken och luften. Medan Ukrainas västgående motorvägar korkas igen av ukrainare på flykt lovar president Volodymyr Zelenskyj att stanna i Kiev och leda motståndet. Efter ett EU-toppmöte dagen därpå, där Zelenskyj deltar en kort stund på videolänk, säger statsminister Magdalena Andersson (S):

– När vi sade "hej då" visste vi alla att det inte är självklart att vi någonsin kommer att ses igen.

Ett halvår senare har Rysslands förhoppningar om ett blixtkrig, där huvudstaden Kiev snabbt skulle intas och statsledningen störtas, grusats.

Misslyckad Kievoffensiv

Redan under storkrigets första dagar antar EU omfattande sanktioner mot Ryssland, som senare följs av fler, hårdare straffåtgärder.

Ryska styrkor anfaller Ukrainas södra kust och intar större delen av jordbruksregionen Cherson, på fastlandssidan från den 2014 annekterade Krimhalvön. Redan den 3 mars, mindre än en vecka efter det attstorinvasionen inleddes, faller staden med samma namn.

Efter en månads strider, då ryska armén misslyckas med att inta Kiev och Ukrainas andra stad Charkiv i nordöst, drar sig invasionsstyrkorna tillbaka från norra delen av landet för att i stället fokusera på Donbass i öst, som sedan 2014 till stor del har styrts av ryskstödda separatister med nära band till Moskva, och södra Ukraina.

Den 2 och 3 april hittas tiotals döda civila på gatorna i Kievförorten Butja, spår av en massaker som väcker omvärldens fasa och vrede och får Internationella brottmålsdomstolen att öppna en utredning. Sedermera upptäcks över 1 000 döda civila i Butja med omnejd, många av dem slarvigt begravna.

Jämnar med marken

I södra delen av landet stärker Ryssland greppet om hamnstaden Mariupol, som man på några månader mer eller mindre jämnar med marken genom massiv artilleribeskjutning och flygräder. Den belägrade staden faller i mitten av maj till sist i ryska händer, efter en belägring som orsakar enormt humanitärt lidande, med brist på mat, mediciner och, enligt ukrainska uppgifter, så många som 20 000 dödsoffer. EU talar om ett "storskaligt krigsbrott".

Under sommaren skär Ryssland ned gasleveranserna till Europa, särskilt till Tyskland och Italien. Den 3 juli säger sig Ryssland ha tagit kontroll över hela Luhanskregionen i Donbass, och siktar in sig på grannregionen Donetsk. Ockupationsstyret "russifierar" de städer och områden man intar, genom att införa rubeln som valuta och ställa ut ryska pass till invånarna. Så kallade folkomröstningar planeras på flera håll i syfte att legalisera vad som i praktiken är en rysk annektering.

Mystiska explosioner

Den 22 juli skriver företrädare för Ukraina och Ryssland under ett avtal i Istanbul under överinseende av FN och Turkiet, med syftet att återuppta spannmålsexporten, som havererat till följd av kriget och den ryska blockaden av Ukrainas hamnar. Några dagar senare lämnar det första fartyget Odessa, med 26 000 ton majs i lasten.

I augusti trappar ukrainska styrkor upp sin motoffensiv i södra delen av landet. Med hjälp av amerikanska och europeiska vapensystem återtar Ukraina tiotals orter i Chersonregionen. En rad mystiska explosioner inträffar på ryska militära flygfält och baser på den annekterade Krimhalvön. Experter bedömer att Ukraina antingen har lyckats komma över vapensystem med längre räckvidd än tidigare känt, eller genomföra sabotageoperationer långt bakom fiendelinjen.

Tusentals döda civila

Samtidigt pågår strider runt Europas största kärnkraftverk Zaporizjzja, som kontrolleras av ryska styrkor. FN och omvärlden varnar för en katastrof.

Sedan den 24 februari har minst omkring 5 600 civila bekräftats döda och omkring 7 900 skadade, enligt FN. Siffrorna är dock osäkra och i själva verket troligen långt mycket högre – enligt nyhetsbyrån AFP:s bedömning kan antalet döda civila räknas i tiotusental.