I elva år har utmanare från hela riket fallit under lansen från riddare Bockskägg och hans svarta stridshingst Gandalf. Vid lördagens årliga tornerspel på Wappersta gård, under gråmulen himmel och envist duggregn, mötte ekipaget dock en starkare part.
– Det är förödande. Mitt självförtroende har fått sig en törn, säger riddare Bockskägg, som egentligen heter Jonnie Westberg – inte helt utan glimten i ögat.
Bland de elva kämpar som deltog under tornerspelet var det istället Gyllene eken som tog hem det ärofyllda mästerskapet. Bakom det ridderliga alter egot står Klara Olsson, som nu övertar ansvaret som Wappersta gårds beskyddare.
– Det känns jättebra. Jag har jagat titeln i åtta år. Den här gången hade jag en ny häst. Då gick det lite bättre, säger hon och klappar om sin vita andalusier Lacito.
I likhet med tidigare år bestod tävlingsmomenten av att fånga ringar med svärd, pricka mål med lans, samt klyva vattenmeloner – allt sittandes på hästryggen. Och så förstås – den traditionella tornerkampen man mot man.
Det absolut svåraste, förklarar Klara Olsson, är att fånga ringar med svärd. De är placerade nära marken vilket kräver att ryttaren lutar sig ned på sidan av hästen.
– Man tvingas lägga all vikt på en sida av hästen, och då vill hästen automatiskt gå åt ena hållet. Det är svårt att kontrollera, säger hon.
Totalt var det mellan 300-400 personer som besökte tornerspelen på Wappersta, där det även fanns möjlighet att prova på yxkastning, drabba samman i kuddkrig på en svårbalanserad trästock, eller besöka gårdsbutiken.